Ordpilot Höga Kusten

Nu flyttar jag hem!

2009-04-21T12:29:00.002+02:00

Jag har länge funderat över om det inte skulle finnas en möjlighet att integrera en blogg här på min egen hemsida. Den här bloggen ligger som en egen enhet som jag länkat till. Det har fungerat bra, men jag har ändå stört mig på att leda bort er besökare från själva hemsidan. Jag märker ju att de flesta bloggläsarna går direkt till bloggen utan att besöka hemsidan.

Nu är detta fixat! Jag flyttar därmed mitt bloggande till min egen hemsida. Hoppas att du kommer på besök! Jag lovar att bjuda på godsaker!

www.ordpilot.se

Nya svåra utmaningar

2009-04-20T14:05:00.004+02:00

Jag gillar att mitt yrke ständigt sätter mig på prov. Det är mest hemsidessnickerierna som tar mycket av min intelligens i anspråk. Jag är ju inte någon 25-årig man som suttit framför "datan" sedan koltåren och sedan utbildat sig till webdesigner.
Nej, jag är ju en medelålders tonårsmorsa som gett sig på det här på senare år. Av naturliga skäl är det massor jag inte kan. Men mina kunder vill naturligtvis ha alla möjliga och omöjliga funktioner och då är det bara att ta fan i båten och försöka lösa problemen.

Hittills har jag lyckats med allt jag tagit mig för! Säger jag stolt!

Nu har jag dock två nya delikata beställningar till två olika hemsidor på mitt bord och jag börjar ärligt talat känna mig lite trött. Skulle gärna göra nåt jobb som jag kunde utföra med förbundna ögon och sjunga trallalalaaa samtidigt (nä, inte tingeling-tingeling, den fastnar så lätt på hjärnan).

Men så är inte fallet. Håller också på att avsluta en broschyr om kisaskesaneringen på Svanö och borde börja med en folder om turismen i Kramfors. Sedan ligger ett nyhetsbrev och väntar. Plus att jag på fredag ska åka till Ljungaverk för att dokumentera Länsförsäkringars Västernorrlandsdag.

Kul att ha mycket att göra, men jag tror jag ska ta en nypa luft nu för att hitta inspiration. Solen strålar som besatt och jag är mosig i skallen.

Tjingeling!

Saxat från Aftonbladet

2009-04-17T22:48:00.002+02:00

Vicken jäkla tur att det inte var en GRANBÄCK han hade i lungan i 14 år!

Vems tankar tänker jag?

2009-04-17T06:53:00.005+02:00

Tror du att det finns någonting du gör som är av egen fri vilja?
Tror du att du agerar utan att någon styrt dig?
Tror du att du tänkt en enda tanke som inte någon annan redan tänkt?

Själv är jag tveksam. Jag menar, om jag helt plötsligt känner för att baka kanelbullar, varifrån kommer den tanken? Varifrån har jag fått suget av en varm, sötsmakande bulle? Kanske är det så att jag sett goda bakverk i en affär. Kanske har jag läst en artikel i en tidning sponsrad av en mejeriproducent eller mjölfabrikant.

När ett nytt mode kommer förfasas man först över de grälla färgerna, de fula linjerna, de hemska klackarna. Efter några månader har smaken dock svängt och man tycker helt plötsligt att det fasansfulla är jättesnyggt och åtråvärt.

Eller det här med resor. Helt plötsligt åker "alla" i min omgivning till Egypten. Hur kan "alla" helt plötsligt känna ett sug efter just det landet?

Naturligtvis blir vi påverkade. Reklam, PR, lobbying, min vän Anns skulle säga kommunikation och retorik. Till nytta eller rent av skadligt? Jag vet inte. Jag vet bara att jag störs av att inte veta vad som är MINA tankar. Jag irriteras över att "gå på" saker och ting.

I vår familj försöker vi att köpa så mycket ekologiska matvaror som möjligt. Det har hela tiden känts rätt och sunt att leva så naturligt som möjligt, vi är ganska miljömedvetna. Nu har dock nya åsikter kring ekologisk mat kommit fram. Vid ekologiskt lantbruk blir skördarna mindre och jordens yta räcker inte till att odla ekologiskt för alla. Ekologisk mathållning är därför inte en långsiktigt hållbar global lösning. Det finns inte heller något som säger att en ekologiskt odlad morot är mera näringsriktig eller godare än en som odlats på gängse viset.

På SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) är en grupp professorer och forskare motståndare till satsningarna på ekologisk odling. Enligt dem finns det inga studier som visar att ekologisk odling på något sätt är bättre en konventionell odling. De hävdar att det svenska lantbruket är så välutvecklat att det inte är någon fara för vare sig vår hälsa eller miljön. Till exempel ska de bekämpningsmedel som används inte ge några medicinska effekter hos oss konsumenter. Detta skriver DN den 11 april i år.

OK. Nu blir det krasch i min hjärna. För mig känns småskalighet och samklang med naturen som en bra lösning. Att nu få mothugg på dessa tankar är tufft. Fast samtidigt utmanande.

Varför har jag gått omkring och tänkt att ekomat är så mycket bättre? Vem har planterat den tron hos mig? Och vilka krafter är det som helt plötsligt väljer att låta motståndarsidan komma så starkt till tals? Media naturligtvis, men vem har förmått media att ta upp saken?

Ja du, så här kan man fundera i all oändlighet. Jag har dock saken klar för mig.

Det finns inte en enda tanke i mitt huvud som inte tänkts förut.

Viktigast i livet

2009-04-16T15:54:00.004+02:00

Jag är usel på reklam, zappar nästan alltid över på nån annan kanal. Så denna grej hade jag faktiskt missat. Hittade den på min systerdotters blogg och snodde den rakt av...

Filmen spinner på det här med våra bilder av vad som är förväntat och oförväntat beteende hos män och kvinnor. Jag skrattade faktiskt högt!

Författartankar

2009-04-15T22:38:00.006+02:00

Aaahhh, så var det tangentbordsdags igen. Vad ska jag hitta på för fyndigt att skriva om idag? Hmmm, vet inte riktigt än, så jag låter tankarna löpa lite hit och dit så får vi se vart de för oss. Hänger du med?

På tal om tankar så såg jag en intervju med den amerikanska författarinnan Joyce Carol Oates på kulturprogrammet Babel idag. Hon sa att man aldrig kan bli författare om man inte ger sig tid att tänka. Hon reflekterade också över att människor idag alltid är så upptagna och stressade. När vi ska göra något för att koppla av, till exempel promenera, väljer många att plugga in hörlurarna i mp3:n.

Oj, vad jag kände mig träffad. Har faktiskt tänkt på det där själv. Jag jobbar hela dagarna i ett kreativt och fantastiskt yrke som kräver en hel del tankemöda. Men tankarna är fokuserade på mina uppdrag och lämnar inte utrymme för särskilt många egna kringelkrokar. När jag sedan ger mig ut och joggar eller promenerar lyssnar jag nästan alltid på olika intressanta radioprogram som jag plockat hem från sr.se. Jag är på intet sätt missnöjd - jag utvecklas hela tiden i mitt yrke och jag lär mig fantastiskt mycket genom att lyssna på P1 och läsa DN.

MEN jag tycker att jag behandlar min egen fantasi styvmoderligt. Innerst inne finns en dröm hos mig att skriva en bok. Tyvärr finns aldrig tiden att skriva för egen del. Jag lägger så mycket tid och kraft på att uppfylla andras önskemål att jag inte har energi till mina egna.

Kvinnan med de ljusblå mandelskorporna, vem är hon egentligen?

Orsaken till att jag såg intervjun med Joyce Carol Oates är att jag och några till har bildat en läsecirkel. Vår första bok är Mörkt Vatten av nämnda författare. Ingen av oss hade läst något av Oates förut och när vi funderade över startroman blev hon vårt val. Det ska bli spännande att se hur hon skriver, hon har ju figurerat många gånger i försnacket till Nobelprisutnämningen.

Själv tycker jag det ska bli kalas att få en chans att diskutera böcker och dela läsupplevelser med fyra andra kvinnor. Vi ska träffas hemma hos varandra (hos mig första gången), fika gott, prata och skratta. Jag lovar att du ska få veta mer när vi haft vår första träff!

Si så där ja, nu har texten runnit iväg och blivit ganska lång. Jag hoppas att du har orkat läsa ända hit. Om ja, så önskar jag dig en riktigt god natt! Nu blir det sussa för mig!

Golf för hela slanten

2009-04-14T21:36:00.002+02:00

Så har jag äran att släppa ytterligare en hemsida! Den här gången är min uppdragsgivare Norrfällsvikens Golfklubb.

http://www.norrfallsvikensgk.com/

Vänner i vått och torrt

2009-04-13T22:40:00.006+02:00

Det är måndagkväll och en lång påskhelg är över. Imorgon börjar allvaret för många, tillbaka till grottekvarnen liksom...

Men inte för mig! Barnen har påsklov och jag har förmånen att kunna lägga upp mina arbetsdagar som jag vill. Imorgon styr jag och yngste sonen samt några vänner till oss kosan mot Helgum där vi ska hälsa på familjen Sidbäck. Sidbäcks bodde några år i Nordingrå och Gustaf hann bli god vän med Kimmo. De gick båda på Järnstagårdens dagis och fritids. Tillsammans med Hampus bildade de en oskiljbar trojka som höll ihop i vått och torrt. Naturligtvis var det väldigt sorgligt när de flyttade och Gustaf räknar fortfarande Kimmo som en av sina bästa vänner.

Vi mammor beslutade dock att se till att våra söner behöll kontakten och försöker träffas någon gång då och då när det är lov. På tal om lov, bilden nedan är tagen vid Kimmos sista skolavslutning på Nordingråskolan år 2006.

Växtkraft och Glad Påsk!

2009-04-09T18:54:00.009+02:00

Jag lovade er igår ett bevis på växtkraft. Så här ser det ut i tageteslådan nu. Om man hade suttit och tittat på odlingen hela tiden, borde man ha kunnat se dem krypa upp en efter en, millimeter för millimeter. Troligtvis kommer det att komma fram ännu fler plantor än de som hittills sett dagens ljus.

Även i en del av de andra odlingslådorna finns det nu små "groddar". Lejongap, Atlasblomma, Malva, Dahlia, Pysslingkrage och California Poppies. De sistnämnda ska jag berätta mer om en annan gång.

En annan växt som gläder mig just nu är en Amaryllis. Jag har tre lökar som alla säkert är 10 år gamla. De brukar troget blomma en gång om året. Den ena har precis blommat med tre vackra klockor. Den ni ser nedan pryder i denna stund sin plats på fönsterbrädan med fyra stora klockor och ytterligare en knopp som bara väntar på att få krypa upp och brista ut i rosenrött gapskratt.

Till sist vill jag önskar er alla en riktigt GLAD PÅSK!

Nu är det på gång!

2009-04-08T10:48:00.004+02:00

Nästan exakt tre dagar tog det för den första blomsorten (tagetes vinner alltid) att titta upp. Nu kommer det att gå med en rasande fart. Jag ska visa er imorgon vilken växtkraft som finns.

Ett brev betyder så mycket...

2009-04-08T07:13:00.006+02:00

Imorse blev jag glad. Väldigt glad.

Ibland händer det att vi glömmer att hämta in posten. Igår var en sådan dag, så när jag vid sex-tiden idag kom ned i köket låg ett rosafärgat paket till Ordpilot Höga Kusten på bordet. Sveriges godaste hälsning stod det på paketet.

Naturligtvis var det en postkaka! En påskpostkaka för att vara exakt. Den kom från en av mina uppdragsgivare. I fredagskväll ringde hon mig i lite panik och undrade vad som hänt med hennes hemsida, den var helt borta! Jag har gjort hemsidan via Joomla och kände naturligtvis ett ansvar att hjälpa henne, oavsett om det var fredagkväll eller inte.

För mig är kundvård och relationer oerhört viktiga och då ingår det en viss mängd (läs: stor) service och back up. I vanliga fall brukar det vara ganska lätt att lotsa frågeställaren rätt, men i det här fallet kunde jag inte hitta lösningen så enkelt. Envis som jag är gav jag dock inte upp utan fixade och trixade tills jag till slut hade kommit på vad som blockerade hemsidan. En enkel knapptryckning och - voilà - så var hemsidan ute i etern igen. Det hela tog några timmar av min fredagskväll, men det gjorde ingenting då det kändes som en söt belöning att kunna ringa min tacksamma uppdragsgivare med de positiva nyheterna.

En söt belöning kom alltså också på posten. Med följde ett kort med meddelandet:
"Du är en toppentjej! Tusen tack för att du tog dig tid att hjälpa mig. Glad Påsk önskar jag dig och din familj. Liisi Hägglund, Höga Kusten Senioruthyrning"

Ny hemsida åt Mjälloms Kompaniet!

2009-04-07T08:11:00.002+02:00

I helgen släppte jag den senaste av Ordpilot-producerade hemsidor. Check it out!

http://www.mjallomskompaniet.se/

Jag känner mig sjuk...

2009-04-06T15:24:00.003+02:00

Många i min omgivning känner nu av förkylningar och magsjukor. Själv känner jag mig också lite hängig idag. Inte så mycket på grund av virus eller kringvirvlande illasinnade bakterier. Nej, mina åkommor härör sig från, tadaaaaa (trumvirvel) - fysisk aktivitet!!!

Det som ska vara så nyttigt och hälsosamt...

Jag skrev ju häromdagen om Stefan nya utmaning, den att göra klassikern. Och att jag i princip sagt att jag ska göra halvditon. (Jag har ju faktiskt klarat av alla delarna i Tjejklassikern så nog borde jag väl kunna lägga på någon mil här och där.)

I lördags bad jag därför Stefan ta fram en trevligt och skonsamt träningsprogram för mig som sackat ihop och låtit mig förfalla till en överviktig medelålders tant med bilringar på magen och inte så mycket spring i bena. Annat var det för två år sedan när jag tränade till Tjejklassikern, jag har nog aldrig varit så vältränad och slank.

Nåväl, Stefan sade "javisst, det gör jag gärna" och så åkte jag iväg med Anton till hans fotbollsträning. Jag önskar att jag hade tittat min man djupt i ögonen för att konstatera glimten som tänts där. När jag återvände hem kom frågan tämligen fort: "Ska vi ta en liten lugn jogging/promenadtur i eftermiddag?"

Jag svarade naturligtvis ja. Inte kunde jag väl veta att denna lilla tur skulle bli 12 km lång och innebära både andnöd och håll (mjälthugg som vi säger här)! Så långt som 12 km har jag faktiskt aldrig sprungit förut. Det blev absolut ingen konstant joggning nu heller utan mer ett intervallopp på 1,5 timme.

Men jag tog mig runt och kände mig jättenöjd med det! Igårkväll var jag dock nåååågot trött i benen och hur de känns idag ska vi inte prata om. Fast jag tycker att träningsvärk är en angenäm känsla, då vet man att man gjort nåt bra för kroppen!

Det blir säkert fler långturer!

Vårtecken

2009-04-05T15:53:00.002+02:00

Tussilago, koltrast och tofsvipa i all ära, nu är min vår igång på allvar. Fröerna till mina sommarblommor är i jorden och jag kan ivrigt kika efter de första små groddarna. Hittills har jag satt 11 sorter, trots att jag egentligen skulle försöka begränsa antalet. Men ni vet hur det är - den är ju fin, och den måste jag ha, och den har jag aldrig haft, och den här påsen går ut nästa sommar så det är lika bra att...

Blommor och trädgård är nog den enda hobby som jag har. Att sitta i växthuset om vårarna och skola ut plant samtidigt som jag lyssnar på radio, mmmm det är mumma för själen. Mellan 600 och 700 sommarplant brukar det bli.

I år tänkte jag att ni ska få hänga med på odlingsresan. Från frö till full blom!

På tal om hälsa

2009-04-03T07:50:00.002+02:00

Jag läste i tidningen Aktiv Träning (nej, det är inte jag som köpt den utan min träningsintresserade make som fått för sig att han ska göra stora klassikern och nu vill ha med mig på åtminstone halvklassikern...) en massa intressant tal om hälsa. Här följer ett axplock:

5 minuter i snabbt tempo ska du springa om du vill slippa suget efter choklad. Går du raskt är siffran 15.

7-8% av alla dödsfall beror på fysisk inaktivitet. Rekommendationer är 30 minuters motion tre gånger i veckan.

11 minuter får du springa för att förbränna en enda öl. (Sicken tur att jag inte dricker öl...)

Upp till 23% mindre är risken att få bröstcancer om man är fysiskt aktiv. För prostatacancer är siffran 36%. Hjärtproblem: 50%.

38 minuter ska du springa ett 10-kilometerslopp på om du ska hänga med världens snabbaste 70-åring.

500 g frukt och grön bör du äta varje dag. Det minskar risken bör bland annat cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

20% ökar din kropps förbränning med när du skrattar.

10 år längre lever du som aldrig har rökt jämfört med män som har rökt större delen av livet.

900 mg A-vitamin (bra för produktionen av sädesceller och immunförsvaret) är rekommendationen. Det får man genom att äta t ex 100 gram morötter.

2500 meter - så långt ska en 35-åring som väger 80 kg hinna på 12 minuter för att platsa blande dem med bra kondition.

Jag är helt övertygad om att jag inte klarar det sistnämnda! Så det är bara att ta tjuren vid hornen. Ska jag anta Stefans utmaning om en halvklassiker, tycker ni? Då måste jag ut och jogga NU! Ses vi i spåret?

Hej! Tack för att du läser min blogg!

2009-04-02T15:02:00.000+02:00

Jag gick på det

2009-04-02T07:18:00.006+02:00

Jag lyckades faktiskt bli lurad igår. Inte av TÅ:s artikel om uranbrytning i Sollefteå. Visserligen har de inte bekräftat att det var ett aprilskämt, men jag tar för givet att det inte var en riktig nyhet. Då tror jag att den skulle ha dragits upp större och fått den så kallade banderollen (varit huvudnyhet på förstasidan). Inte heller Radio Västernorrlands nyhet om export av snö gick hem hos mig.

Det jag däremot gick på med hull och hår var Lotta Bromés nyhet i radioprogrammet P4 Extra om att Bert Karlsson köpt rättigheten till Melodifestivalen. Det skulle han ha gjort av omsorg om programmet, eftersom reglerna kring sponsring ändrats så att det framöver bara var tillåtet att sponsra idrottsevemenang. Bert sades jobba ihop med melodifestivalräven Svante Stockselius (som gick i parallellklass till Stefan en gång i tiden i Gävle). Bert menade att man räddade programmet, eftersom det annars aldrig skulle finnas pengar till en sådan turné evenemanget nu utgör. Han sade också att det inte var säkert att programmet skulle sändas i SVT; det tv-bolag som betalade bäst fick köpa sändningsrättigheterna.
Trovärdigheten i skämtet höjdes också när Lotta intervjuade en ledsen och upprörd Christer Björkman som man all önskvärd tydlighet deklarerade att han inte kunde jobba vidare med festivalen under dessa nya omständigheter.

Jag gick på det hela med hull och hår. "Nyheten" skulle faktiskt ha kunnat vara sanning, tror jag. Och det är väl det som gör ett bra skämt/lureri, att det tangerar sanningen.

April, april...

2009-04-01T09:18:00.004+02:00

Hej på er! Och trevlig första april! Här i Höga Kusten har vi en alldeles förträffligt härlig vårdag.

Jag ska inte ge mig på att försöka lura er. Till det är jag alldeles för snäll... eller rättare sagt har jag för dåligt pokerface. Jag är en skitdålig lögnare, flinet brukar sprida sig allt för lätt i mitt ansikte. Visserligen är det lättare att luras via skrift, men fantasin och kreativiteten räcker inte till just nu. Ni får i stället hålla till godo med några riktigt härliga klassiker. Uppgifterna har jag hittat på Wikipedia.

Öland lossnar!
Den 1 april 1950 meddelade den svenska tidningen Göteborgs-Posten (GP) att den svenska ön Öland i Östersjön lossnat från havsbotten och flutit in mot den svenska kusten.

Nylonstrumpan över TV:n
Innan det fanns färg-TV i Sverige sändes den 1 april 1962 ett inslag i TV-nyheterna, där den välkände Kjell Stensson berättade att man nu installerat ny utrustning i TV-huset, som gör att man inte skulle behöva köpa ny TV för att få bilden i färg. Det skulle tills vidare räcka med att klippa upp en nylonstrumpa och sätta fast över bildrutan på den gamla svartvita TV:n.

Sommartid införs i smyg
Den 1 april 1980 skrev DN att sommartiden hade införts i smyg, utan föregående information: alla klockor gick fel, ingen visste vad klockan egentligen var, och totalt kaos rådde överallt, enligt DN. I verkligheten infördes sommartiden den 6 april 1980, då Sverige fick sommartid för första gången sedan år 1917. Från 1981 och framåt började sommartiden istället den sista söndagen i mars.

Fotboll
Den 1 april 1996 sa SVT Sports Fotbollskväll att den svenske fotbollsspelaren Tomas Brolin skulle lånas tillbaka till det svenska laget IFK Norrköping. Brolin som spelade i Leeds hade sagt detta till SVT som aprilskämt. Hans tränare blev mycket irriterad över tilltaget. Den 1 april 1997 påstod SVT Text att den brasilianske fotbollsspelaren Ronaldo var klar för spel i det svenska laget AIK. 2005 meddelade Sporten på TV4 att holländaren Giovanni van Bronckhorst var klar för spel i BK Häcken.

Ishockey
Brynäs IF vann den 1 april 1993 den tredje SM-finalen hemma i Gavlerinken mot Luleå HF med 7-4. Därmed hade Brynäs reducerat till 1-2 i matcher och Luleå kunde därför ännu inte fira sitt första SM-guld (det skulle komma att dröja tre år till). Efter slutsignalen berättade SVT:s kommentator Arne Hegerfors att matchen skulle spelas om, samtidigt som TV-tittarna fick se hur åskådarna gick in i arenan igen. Experten Anders Parmström fyllde i med att orsaken var att Brynäs tränare Tommy Sandlin "tagit en rövare" och låtit sina spelare spela matchen med klubbor med otillåten vinkel på bladet. Hegerfors avslutade då sändningen med att SVT tyvärr inte kunde visa "den nya" matchen eftersom andra program skulle visas men SVT skulle givetvis bjuda på bilder i morgondagens Sportnytt. Den 2 april stod det dock klart för alla att firma Hegerfors/Parmström spelat in skämtet redan i samband med att publiken gick in i arenan den första, och enda, gången.

Lön till tusen... f´låt miljoner

2009-03-31T09:13:00.010+02:00

Nämen, har man sett! Sverige har en fotbollsspelare med bland de bäst avlönade i världen. Zlatan finns nu på 7:e plats i inkomstligan, rapporterar Aftonbladet. Med sina 156 miljoner kronor per år har han en dagslön på 430 000 kronor. Inte illa kan tyckas.

Men jag tycker nog att Zlatan ska vara djupt missnöjd. Nr 1 på topplistan, David Beckham, tjänar 363 miljoner kronor per år. Alltså en dagslön på 1 000 000 kronor.

Read my lips - E N M I L J O N. Om dagen.

Visst borde väl Zlatan klaga hos fotbollsspelarnas fackförbund? Nog är han värd mycket mer än sina ynka 430 000 om dan?
Jag menar, det är trots allt stort det han uträttar.

För böveln, han sparkar ju omkring en läderkula! Pure magic!

Vad är världssvälten eller miljöförstöringen i jämförelse med det?

Glad av en asblomma

2009-03-30T21:48:00.005+02:00

Visste ni att det i söndags startade något som kallas för Krukväxtuppropet? Det är ett projekt, drivet av SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet), som syftar till att dokumentera och bevara krukväxter och deras roll som kulturhistorisk skatt.

Jag är väl inte säker på att denna blomma passar in, men för mig och min man är den i alla fall värdefull.

Blomman är en Asblomma, eller Staphelia Grandiflora som den heter på latin. Grandiflora har den fått av sina stora, mäktiga, rödrosa och håriga blommor. Tillmälet as kommer av att blommorna faktiskt luktar rejält illa. Jag gissar att det är för att locka till sig insekter som kan pollinera och sprida den vidare.

Växten kommer ursprungligen från Stefans föräldrahem. När jag träffade honom hade han en Asblomma i sitt studentrum och den hängde med när vi flyttade ihop. Den växte och frodades och var till slut jäääättestor. Och den blommade villigt, flera gånger per år lät den sprida sin odör.

En sommar ville jag vara extra snäll mot vår älskade krukväxt och tog ut den i växhuset över sommaren. Sommaren övergick dock i höst och frosten föll. Föll gjorde också Asblomman, den säckade ihop som ett korthus och ville inte vara med längre när matmor glömde den kvar i kylan.

För några veckor sedan fyllde Stefan år. Jag fick då ett mejl från en kompis som frågade om jag skulle skjutsa sonen på skidträningen. Om ja, skulle hon ta med en present till Stefan. Spännande! Stefan och vår bekant har för flera år sedan jobbat tillsammans på miljökontoret i Kramfors, men har inte en sådan relation att de brukar ge varandra presenter.

Döm om vår förvåning och stora glädje när Stefan vecklar upp papperet och gåvan visar sig vara en asblomma. Och det är faktiskt en asblomma med samma ursprung som vår "avlivade"! Stefan tog aldrig med sig sina krukväxter den dag han slutade på miljökontoret. Asblomman har under närmare 10 år fört en tynande tillvaro hos de forna kollegorna. Dessa tyckte nu att det var dags för blomman att åter komma hem.

Det tackar vi för!

Trivsamt mörkt

2009-03-29T08:31:00.004+02:00

Earth Hour - tända ljus, godis och en mamma som klår sina barn i kortspelet Plump. Kunde Earth Hour ha varit bättre?

Kommunen visst med

2009-03-27T16:10:00.001+01:00

Jag ska be att få revidera vad jag skrev tidigare. Gick in på Kramfors kommuns hemsida och där kan man läsa (uppdaterad idag) att man kommer att släcka 150 ljuspunkter i kommunen under Earth Hour.

Toppen!

Ordpilot anmält

2009-03-27T15:30:00.007+01:00

Nu har jag anmält Ordpilot Höga Kusten till Earth Hour. Enligt Världsnaturfondens karta var dessförinnan bara Residenset i Härnösand som anmält sig som företag i Västernorrland.

Härmed uppmanar jag alla företagare att fatta stafettpinnen. http://www.wwf.se/v/klimat/earth-hour/1196404-earth-hour-2009-startsida

Pyramiderna i Giza, Eiffeltornet, Niagarafallen, Empire State Building, Colosseum, Operahuset i Sydney, Tornet i Pisa och Kristusstatyn i Rio ska släckas ned, för att nämna några. Du vill väl vara med i denna prestigefyllda skara?

Missa inte Earth Hour!

2009-03-27T15:09:00.004+01:00

Låt Earth Hour bli startskottet för effektivare energianvändning

Lördagen den 28 mars 2009 klockan 20.30 släcker miljontals människor över hela världen ljuset i en manifestation för klimatet. Genom en enkel handling – att släcka ljuset under 1 timme – kan du vara med och sända en signal till världens makthavare att de vid FNs klimatmöte i Köpenhamn i december ska våga fatta de beslut som krävs för en framtid på jorden.

Jag har kollat på Världsnaturfondens hemsida och konstaterat att INTE EN ENDA FRÅN KRAMFORS ANMÄLT SIG! SKANDAL!!! Inte kommunen, inte ett företag, ingen församling, inte någon skola. Men vad är det här för stil?

Men loppet är ännu inte kört. Även du som privatperson kan faktiskt göra skillnad! En liten symbolhandling som kan leda till något stort. Dessutom är det rätt mysigt att sitta i stearinljusets sken och prata.

Gör som jag gjorde alldeles nyss - anmäl dig till Earth Hour. Det gör du på Världsnaturfondens hemsida:

http://www.wwf.se/v/klimat/earth-hour/1196404-earth-hour-2009-startsida

Det händer i Kramfors

2009-03-27T06:16:00.006+01:00

Jag vet inte hur det är med er, men jag tycker det verkar som om Kramfors stadskärna just nu genomgår en metamorfos. I mina ögon andas staden framtidstro och utveckling. Och det känns så himla roligt!

I onsdags var jag till Kramfors i diverse jobbärenden. På min rundresa till olika ställen drogs jag med av byggyran och kände ren och skär glädje över allt som just nu händer. Överallt grävs, borras och förbereds det för Ådals-/Botniabanan. För mig gör det inget att man får åka en omväg, att bilen blir lite skitig av den geggiga passagen eller att det bildas bilköer och man får vänta när man ska åka ut från OK. Det är ju bara kul att det händer saker i Kramfors!

Det verkar också som att tågbygget drar med sig andra positiva händelser. Det byggs nya restauranger och fräscha butiker kommer till stan (bara att titta på skor är en trevlig sysselsättning numera i Kramfors). Häromdagen kom beskedet att man ska anlägga en bowlinghall i stan. Vinterfesten som anordnades i början av mars blev en publiksuccé och igår kunde man läsa i TÅ att Träteam kammat hem ett prestigefyllt jobb åt Ikea. Jag vet också att kommunen och dess tjänstemän samt våra folkvalda politiker gör sitt allra yttersta för att främja utvecklingen. (Nej, jag orkar just nu inte tänka negativt om lönehöjningar och sånt...)

Så det är inte bara nattsvart och finanskris! För första gången känner jag faktiskt stolthet över min hembygds kommunkärna!

Du som inte har sett hur det kommer att se ut kring resecentret när det är färdigt, rekommenderar jag att kolla in följande film. Visst ser det spännande ut?

Mums på våffeldagen

2009-03-26T08:09:00.008+01:00

Naturligtvis vankades det våfflor i Orsta på Vårfrudagen! Våfflor är faktiskt nåt vi äter då och då, även om Stefan ibland gruffar om efterrättsliknande. Igår var han dock inte hemma, så jag och barnen fick njuta i lugn och ro...

Färdigköpt mix kommer inte över tröskeln till det granbäckska residenset.

Resultatet blev utsökt med grädde och egen hallonsylt.

Man blir aldrig för stor för att slicka visp!

Energyboost!

2009-03-25T21:36:00.002+01:00

Min vän Ann Järneström delar idag med sig av hur hon ibland tankar energi. Kolla in http://www.annjarnestrom.blogspot.com/. Det är kul!

Ger eller tar du energi?

2009-03-25T18:12:00.007+01:00

Har du precis som jag människor i din omgivning som suger energi? Som dränerar dig på kraft bara av sitt sätt att vara. Som i grund och botten kanske är trevliga och rara människor, men som på nåt outgrundligt sätt bara blir för mycket.

En jobbig männskotyp är de som drivs framåt av att "säga sanningen". Det behöver inte alltid vara burdust och direktangrepp, utan mer små subtila nålstick. Om man till exempel har bytt gardiner så kommer det: "Men vilka snygga gardiner du har! Ja, jag måste säga att jag inte tyckte dina förra var så snygga."

Suck! Har jag bett om den "sanningen"? Om du tycker det, håll det för dig själv. Jag har ju satt upp mina gardiner för att JAG tycker att de är snygga. Bara för att jag nu bytt betyder inte att jag tycker mina förra är fula.

Fattar ni? Det här med gardiner är så klart bara ett exempel.

Sedan har vi människorna som alltid varit med om allt det man just berättar om. Fast mycket värre och häftigare så klart. Det slutar med att man tystnar och i stället lyssnar på energisugarens utläggning. Som inte märker att man aldrig hann komma till poängen.

Åsså har vi dem som aldrig visar nåt intresse tillbaka. Jag är rätt duktig på att småprata och konversera. Jag är genuint intresserad av människor och vill gärna veta mer. Men jag vill nog också att intresset ska vara ömsesidigt. Har jag suttit en hel kväll och bara ställt frågor och aldrig fått motfrågan "Hur går det för dig då?" - då blir jag less! Tröttnar rejält och kan inte uppamma nån energi alls för den andre personen.

Ibland försöker jag analysera mig själv för att se vad jag har för slags personlighet. Om jag är en energidödare eller livgivare? Jag kan nog säga att jag tidigare varit lite av en sanningssägare, men att jag med åldern (och därmed också ökad visdom, mohahah) tystnat lite i mina kommentarer. Man behöver inte alltid säga det man tänker.

Hur tänker du om det här? Hur gör du i de fall du har energisugare i din omgivning? Hur gör man om det är människor som man inte kan undvika? Alternativt faktiskt inte heller VILL undvika.

Kan man hitta kraft även hos energisugare?

Du kära lilla blogg...

2009-03-24T14:54:00.003+01:00

Jag är en usel bloggare just nu. Har dåligt med tid att uppdatera och har inte heller så där jättemånga roliga idéer att blogga om. Inspirationen räcker inte till åt mina egna grejer när man måste vara kreativ åt andra. Men, men... det blir väl bättre får vi hoppas.

Idag har jag haft besök av hantverkare hela förmiddagen. Vår kallvind är äntligen isolerad och ett nytt fönster är insatt. Nu återstår "bara" att sätta dit tak, väggar, tapetsera och sätta golv. Sen så - då ska grabbarna äntligen få sitt mysrum och vi föräldrar får ett avskiljt sovrum. Börjar kännas tungt både för grabbarna och oss att bo så tätt inpå varandra. Anton blev inte så glad när hans pappa ville gå och sova kl tio en lördagskväll och han inte kunde spela musik som han ville.

Nä du, det här går inte. Back to work!

Tjingeling!

Visst nappar det - inte

2009-03-21T19:56:00.008+01:00

Dagen har tillbringats i familjens underbara sköte. Ganska härligt att skriva, med tanke på mitt förra inlägg. Det är dagar som den här som får mig att inse att jag trots allt är lyckligt lottad med två föräldrar som älskar mig.

Gustaf och jag hakade på pappa på pimpeltur till en tjärn i Docksta. Med på utflykten var också min bror Andreas och pappas kusin Bosse. Hål borrades, pimpelspön riggades och vi satte oss ned med ansiktena vända mot solen för att invänta de upphetsande huggen. De kom - aldrig.

Äh, nu överdriver jag. Både pappa och Andreas hävdade med bestämdhet att de vid några tillfällen hade nåt som åtminstone nafsade på kroken. Brorsan lyckades också bärga en abborre modell mindre. Sedan hade han att nåt stort på gång som tyvärr släppte alldeles vid iskanten.

Själv är jag egentligen så där måttligt intresserad av att pimpla. Men har man en fiskefantast till far (som faktiskt brukar ta sin femte semestervecka på våren för att pimpla) så är det lätt att ryckas med. Det är ju trots allt väldigt härligt att få en utedag tillsammans med familj och vänner. Oavsett om man får nån fisk eller inte.

Efter fisketuren fick mamma och hennes sambo Kalle besök. Då vankades go´fika, trevligt snack och - äntligen - fick jag mig en välbehövlig hårklippning!

Här är några fiskebilder:

Gustaf har laddat upp med en klubba, skänkt av min pappa, dvs ordföranden i Klubbätarklubben.

Här har vi storfiskarn själv!

Brorsans storfångst! Lägg märke till tändsticksasken som ska ge dig ett hum om storleken på fisken.

Andreas luktade nog som en rökt böckling, f´låt korv, när han kom hem.

Helt ofattbart

2009-03-20T06:19:00.007+01:00

Elisabeth Fritzl och jag är lika gamla. När vi var 18 år förändrades hennes liv på det brutala sätt som hela världen nu vet om.
24 år av fångenskap, ofattbara övergrepp och förnedring av den som borde älska henne mest.

Under min universitetstid 1986-1990 satt hon inspärrad.
När jag träffade Stefan 1989 satt hon inspärrad.
När jag förlovade mig med Stefan 1990 satt hon inspärrad.
När jag flyttade till Kungsör 1990 satt hon inspärrad.
När jag flyttade till Skog 1991 för att jobba som lärare i 9 år satt hon inspärrad.
När jag flyttade till Nordingrå 1992 satt hon inspärrad.
När jag fick barn 1995 satt hon inspärrad.
När jag gifte mig (med Stefan så klart) 1996 satt hon inspärrad.
När jag fick barn 1998 satt hon inspärrad.
När jag sa upp mig som lärare 2000 satt hon inspärrad.
När jag pluggade media på Härnösands folkhögskola 2000-2001 satt hon inspärrad.
När jag började frilansa som journalist 2001 satt hon inspärrad.
När jag jobbade på kommunförbundet 2003-2004 satt hon inspärrad.
När jag jobbade i ett projekt för Nrå Intresseförening 2005-2006 satt hon inspärrad.
När jag startade mitt företag Ordpilot 2005 satt hon inspärrad.
När jag fyllde 40 år 2006 satt hon inspärrad. När hon fyllde 40 år satt hon inspärrad.

När jag i alla år ägnat mig åt trädgårdsskötsel, körsång, renovering av hus, skidåkning, joggingturer, semesterresor, glada skratt och upptåg med barnen, mysiga och förtroliga prat med Stefan, födelsedagsfester, familjesammankomster, nästan tio års engagemang på föräldrakooperativet, ladugårdsrivning, bilbyten, tvätthängning, gräsmatteklippning... ja allt som hör LIVET till...

då satt hon inspärrad. Av sin far.

Ofattbart.

Uppehållsväder

2009-03-19T13:28:00.005+01:00

Jag samlar på ord. Ett ord jag gillar just nu är UPPEHÅLLSVÄDER.

Väder att hålla sig uppe på.

Sån är väderleken just nu! Vilken tur, jag behöver det.

Förresten jag attraheras av det ordet också. VÄDERLEK.

Mmmm, kanske kan vårkänslorna spirar så smått i år också?

Badsemester

2009-03-17T19:52:00.005+01:00

Apropå mitt inlägg om fjällsemester i Höga Kusten. Jag fick ett mejl från min bror. Det löd:

"Så ni har varit på fjällsemester.
Vi har varit på badsemester."

En helt underbar bild på mina barns kusin Oscar, eller hur?

Bloggpaus

2009-03-16T16:27:00.002+01:00

Hej!

Jag måste ta några dagars bloggpaus och ladda batterierna. Det är lite för mycket nu. Återkommer!

Vem längtar till fjällen när man har Höga Kusten?

2009-03-14T19:08:00.010+01:00

I vår familj har vi på vårarna en stadigt återkommande fritidssysselsättning. När temperaturen stiger och solen skiner från en klarblå himmel är det underbart att gräva sig en "bivack", göra plättsmet och sedan plocka fram gjutjärnsmurikkan för att äta lunch i drivan.

Idag var det dags för årets första familjemysutomhuslunch!

Världens mest kända blondin fyller 50 år!

2009-03-12T07:50:00.014+01:00

Hon har ben som ser ut att räcka upp till halsen, smalare midja än en geting och bröst som putar rakt ut, utan silikoninlägg. Barbie fyller i mars 50 år!

Mot alla odds har Barbie överlevt dessa 50 år. Det har som alla vet stormat rejält runt den populära dockan. Särskilt under det politiskt medvetna 70-talet gick kritikerna hårt åt blondinen.

Man pekade på att Barbies fysionomi gav en orealistisk idealbild av den perfekta kvinnokroppen. Även om Barbie lanserades som en självständig kvinna med kläder och tillbehör för olika yrkesroller, signalerade dockan att allting går ut på att vara vacker, framgångsrik och åtråvärd hos männen.

Fast jag undrar i ärlighetens namn hur åtråvärd Barbie skulle vara "in real life". Någon har räknat ut att om en 1,80 m lång Barbie skulle väga 39 kg och ha ett BMI på 11. (Normalviktiga kvinnor ska ha mellan 19 och 24.)

Själv hade jag naturligtvis en Barbie (obs! 1) när jag var liten flicka. Jag kommer inte ihåg att jag lekte så väldigt mycket med den, har bara ett minne att jag bättrade på sminket med tuschpennor. Min Barbie var inte en "äkta", dvs hon hade inte böjbara ben och armar. Gissa om jag var avundsjuk på min kompis Marias fina docka, som jag tror hon fått från släktingar i Tyskland.

Egentligen borde man förfasas över Barbie, men jag kan faktiskt inte. Hade jag en dotter är jag övertygad om att jag köpt många dockor till henne... Barbie står för flärd och glamour, nåt som alla småtjejer (jaja, även stora) attraheras av. Nu talar jag emot mig själv och vad jag skrev i mitt förra inlägg, men jag kan inte låta bli att tycka att Barbie är kul! Sedan är det en helt annan sak hur man själv väljer att exponera sig.

Aux naturelle

2009-03-11T07:17:00.004+01:00

Dags att säga nåt om melodifestivalen. Tycker inte ni som jag att det är ett tecken på sundhet som fick svenska folket att rösta fram Caroline af Ugglas till finalen?

Jag tycker absolut inte om henne som sångerska och jag gillar inte heller låten. MEN (som Tony Irving skulle säga) jag tycker det är totalt uppfriskande med en artist som är sig själv, utan en mask av smink och utmanande kläder.

Den i mitt tycke helt kompletta sångerskan i årets schlagerdrama är Sarah Dawn Finer. Hon är vacker och en helt gudabenådad sångerska, absolut en av Sveriges bästa. Jag har lyssnat på hennes Moving On ett antal gånger på hög ljudnivå och låten bara växer och växer. Och jag ryser och ryser. Hennes röst slår an en sträng hos mig av stora känslor.

Orange en obehaglig färg

2009-03-10T07:12:00.002+01:00

Jag har helt plötsligt fått en stark aversion mot färgen orange. Den kommer sig naturligtvis av det orangefärgade kuvertet med pensionsbeskedet. Brrrrr! Vid 42-års ålder är jag redan orolig över hur mina äldre dagar kommer att bli. Inte blir det några sötebrödsdagar i alla fall.

Har därför tagit ett beslut. Med 23 år kvar till pensionen kan jag skrapa ihop cirka 275 000 kronor om jag sparar en tusenlapp i månaden. Dessa ska INTE placeras i aktier, fonder eller organiserat pensionssparande. Jag tror mer på ett vanligt hederligt bankkonto, där min egen insats inte kan äventyras.

I finansanalytikers ögon kanske jag ter mig tämligen ljusblå, men strunt i det. Heller ljusblå än orange!

Eget sparande får det bli!

Back to normal

2009-03-09T08:08:00.004+01:00

Festen är över, lovet är slut och gästerna har rest hem. Efter en veckas intensivt umgänge med familjen känns det dock ganska skönt att vardagen åter infinner sig. Jag trivs bra med min stilla lunk i livet.

Helgens höjdpunkt var annars vinterfesten i Kramfors. Det formligen kryllade av folk på stan, jag har nog aldrig sett så många människor i centrala Kramfors samtidigt. Riktigt roligt för arrangörerna att uppslutningen blev så god.

Men jag undrar över en sak. Var fanns alla människor från Höga Kusten? Det var inte många jag såg. Trist att man inte kommer när det för en gångs skull arrangeras något trevligt. Vi som bor i Höga Kusten måste börja se Kramfors kommun som en enhet. Hur gärna vi än vill klarar vi oss inte ensamma!

Därför var det extra kul att en av huvudattraktionerna kommer från Ullånger. Skotertrixarna Frosty Demons gav prov på hisnande mod!

Mina kära hustomtar

2009-03-06T16:37:00.004+01:00

Vem har behov av hushållsnära tjänster när man har förmånen att få umgås med två hustomtar under en hel vecka?

Grattis till lillebror!

2009-03-05T17:34:00.006+01:00

Tänk att denne lille kille idag blir 33 år. Grattis Andreas!

Myspys med släkten

2009-03-04T15:52:00.007+01:00

Det sägs att man är det man äter. I så fall är jag sitter jag här som en stor härligt kletig chokladboll. Samtidigt känner jag mig likt en mandelkubb lite torr och har svårt att hitta ett vettig tema på detta inlägg. Men å andra sidan har jag en ljuvligt söt mazarinkänsla i magen, efter att ha umgåtts och fikat med mina barn och svärföräldrar hela dagen. Aja, vi har ju inte fikat heeeela dan, men rätt mätt känner jag mig. Och det är många dagar kvar på besöket, tur att svärmor aldrig bangar för en långpromenad.

Idag fick Sven och Greta hänga med till järnaffärn när jag skulle köpa tak och fönster till vårt nya rum. Vi (läs: Stefan) har ju under en längre tid jobbat med att inreda kallvinden. Arbetet har skjutits upp dels på grund av lagårdsrivningen, dels på grund av ekonomin. Det är fasen i mig så dyrt det är att inreda ett rum. Bara att få till väggar, golv, tak, fönster, dörrar, isolering och annat basic kommer nog att gå lös på 50 papp. Så det blir till att nagga på besparingarna. Som tur var har vi sådana för olika "om-utifall-att-grejer".

Det är naturligtvis också roligt att skapa nytt. Sedan väntar dock ny brädfodring, fönster och isolering av tre ytterväggar (har gjort en). I sommar måste vi dessutom fixa avloppet och installera en ordentlig trekammarbrunn. Därtill behöver vi riva upp golvet i två av rummen nere och isolera.

Svärmor har idag köpt skraplotter åt oss alla, som vi ska skrapa efter middagen. Gissa om jag förväntar mig att vinna...

Hemsida åt KIAB

2009-03-03T19:54:00.006+01:00

Som jag skrev igår har jag just nu besök av mina svärföräldrar, så det blir nog lite si och så med uppdateringen av bloggen den här veckan. Jag hinner dock visa upp mitt senaste hemsidessnickeri.

Den här gången är det Kramfors Industri AB, dvs KIAB, som skaffat sig en egen sajt. På den visar de upp sitt fastighetsbestånd och marknadsför lediga lokaler. Jag har sagt det förut - det är verkligen himla kul att få jobba åt så många olika aktörer och få en inblick i vitt skilda verksamheter.

http://www.kiabkramfors.se/

Sportlovsdilemma

2009-03-02T22:07:00.002+01:00

Sportlovet är här. Helt plötsligt längtar jag efter ett kontor.

Det är inte så lätt att jobba med två söner på hemmaplan som tjoar och tjimmar samt ska äta hela tiden. Imorgon kommer "barnvakterna" i form av mina svärföräldrar, vilket i grund och botten är jättekul. Men vårt gästrum är samtidigt mitt arbetsrum...

För att inte behöva jaga upp gästerna i ottan ska jag försöka förmå min äldste son att dela rum med lillebrorsan. Jag vet inte vem det kommer att bli mest liv på, den äldste eller den yngste. Har en stark aning om att jag måste ta till illegala åtgärder för att få tillgång till datorn på Antons rum.

Vilken form av muta tror ni en snart 14-årig kille inte kan motstå? Ge mig en hint!

En helg med ledsna tankar

2009-03-02T06:28:00.007+01:00

Ännu en helg är över. Denna helg har kantats av sorg och medkänsla. På lördagsmorgonen fick jag ett mejl från en bekant att hans 21-årige son, som studerade till varietéartist i Frankrike, var försvunnen. Senare samma dag kom beskedet att sonen hittats drunknad i en flod.

Åh, det gör mig så ont! Så ont om hans stackars föräldrar och övrig familj. Hur kan man någonsin komma igenom att tappa ett barn/syskon? Jag gråter och känner panik bara jag tänker på det.

Jag gråter också därför att jag hade en personlig relation med den omkomne. När han gick i 7:an hade jag honom i tyska och lärde känna honom som en honom som en glad, intelligent och mycket sympatisk kille. Under åren har jag ju stött på honom då och då, bland annat när jag skrev artikeln inför hans studier utomlands, och jag konstaterade då att han var sig lik. Lätt att tycka om. Jag tror att han var en trygg kille, som levde livet fullt ut. Han gjorde det han ville och jag tror han fick ut maximalt av livet. Det är dock oerhört tråkigt att hans liv tog slut så abrupt.

Mina sympatier för de efterlevande är oändliga.

Nisse, vila i frid!

Tvättmaskinen mitt nya nöje

2009-02-27T17:53:00.004+01:00

Är det nån fler än jag som börjar bli urless på de tv-program som står till buds på fredagkvällar. Jag älskar På Spåret och sörjer att det nu är slut. Därför nästan dog jag när jag såg vad som börjar ikväll - Så ska det låta... Men så trist att SVT ska tjata och tjata ihjäl ursprungligen bra program. Så ska det låta var roligt de första 10 åren, nu är det bara en upprepning fredag efter fredag. Jag menar, hur många gånger har vi inte hört Proud Mary, Dancing Queen och Smoke on the Water av så kallade kändisar. Karaoke är roligast att utöva själv...

Som tur var har jag något annat att utforska ikväll. Vi har precis fått hem vår nya tvättmaskin och den har så många olika finesser att jag nästan brinner av iver att prova dem alla. Kanske blir jag sittande framför den glänsande vita maskinen och njuter när den tystlåtet snurrar runt, runt, runt... Det är underhållning för en kvinna som under några veckor trott att SAS landat med ett reaplan i vår toalett varje gång det var dags för centrifugering.

För er alla som inte har lika roliga saker för er och som vill ha nåt kul att kika på ikväll kan ju titta på den här gamla godingen. Hade skam till sägandes glömt bort den lille klassiske gubben.

Så här är ligger det till...

2009-02-26T23:19:00.003+01:00

Första bästa kompis
Kerstin Sjölund var min vapendragare under många, många år.

Första bilen
Har faktiskt aldrig ägt en bil på egen hand, så det måste bli min och Stefans ljusblå Toyota.

Första kärleken
Erik Huldin i min klass, kärleken var dock så vitt jag vet obesvarad.

Första husdjur
En röd katthane vid namn Tusse.

Första semester
Bilsemester någonstans i Sverie i vår röda Amazon kanske.

Första jobbet
Sommarjobb på skofabriken i Ullånger, usch så trist det var.

Första skiva
En LP med barnvisor av Alice Tegnér som jag fick på Handelsbanken. Har faktiskt kvar den än.

Första piercing
Hål i öronen gjorda på Hörnfeldts Ur i Ullånger, jag kanske var 10 år.

Första konsert
Har jag faktiskt ingen aning om.

Senaste alkoholdrycken
Rött vin

Senaste bilfärd
Till och från Kramfors på kommunskidan

Senaste filmen
Shit, jag är väldigt dålig på att se filmer, kommer faktiskt inte ihåg.

Senaste tefonsamtalet
Jobbsnack med en uppdragsgivare.

Senaste bubbelbadet
SPA i Sundsvall i januari.

Senast spelade CD-skiva
Antons blandning av rocklåtar dånade i bilen på väg till skidtävlingen ikväll.

Senaste gången du grät
Skäms nästan att erkänna det, men jag fick en tår i ögat av att se kronprinsessan Viktorias glädje vid eklateringen av förlovningen.

Senaste måltiden
En semla

6 HAR DU NÅGONSIN...

dejtat en av dina bästa kompisar? Nej

blivit arresterad? Nej

blivit kär vid första ögonkastet? Nej, inte som vuxen i alla fall

fastnat med blicken i någons urringning? Herregud, men ja

sagt att du älskar någon utan att mena det? Aldrig

busringt till någon? Japp, det gjorde man en del som barn

6 SAKER SOM DU GJORT IDAG
1. producerat ett nyhetsbrev
2. skottat snö
3. promenerat nästan två timmar med Ann
4. pratat i telefon en massa
5. sett min son stå överst på prispallen i kommunskidan
6. glatt mig åt en trevligt besked

4 PERSONER DU KAN BERÄTTA ALLT FÖR
Dessa fyra personer finns tyvärr inte, har bara en enda som jag berättar allt för och det är min man.

3 VAL
Blått eller rött? Rött
Sommar eller vinter? Vinter
Choklad eller chips? Choklad

2 SAKER ATT GÖRA INNAN DU DÖR
1. älska nära och kära
2. glädjas åt varje dag

1 SAK DU ÅNGRAR
Det lönar sig inte att ångra saker. Livet är här och nu. Det gäller att ta lärdom av tidigare erfarenheter. Att ångra sig och bli bitter ligger inte för mig.

Hon är bara för mycket...

2009-02-25T22:16:00.007+01:00

Det finns ett uttryck som jag har så svårt för - det är:
"... är bara för mycket".

Påfallande ofta används uttrycket om kvinnor och alltid i negativ mening. Man vill då påskina att personen faller utanför ramen, inte passar in, tar för stor plats. Allt som man inte får göra här i mellanmjölkens land. Och det är inte lätt att vara rätt:

Är en kvinna tjock - utstrålar hon ohälsa och dålig karaktär
Är en kvinna mager - har hon nog psykiska problem
Är en kvinna tystlåten - är hon en trist och tillknäppt typ
Är en kvinna pratglad - är hon ytlig, tramsig och oseriös
Är en kvinna modemedveten - tror hon att hon är nåt
Är en kvinna inte intresserad av skönhet - är hon säkert lesbisk
Är en kvinna initiativrik - är hon manhaftig och okvinnlig
Är en kvinna passiv - får hon skylla sig själv
Är en kvinna sur - ska hon nog ha mens
Är en kvinna öppenhjärtig - är hon en sladdertacka

Jag vet, jag hårddrar saker och ting. Men erkänn att du någon gång snuddat vid några av de ovan listade påståendena. Själv skulle jag vilja hävda att jag är lite av varje av adjektiven, dvs jag kan både vara tyst, passiv och sur, men oftast är jag pratglad, initiativrik och öppenhjärtig. Och vid 42-års ålder har jag äntligen börjat acceptera mig själv precis så som jag är - ett konglomerat av olika egenskaper som varierar för varje situation.

En sak som jag dock vägrar finna mig i är "att vara för mycket". Jag är nämligen alltid alldeles precis LAGOM!

Höga berg och djupa dalar

2009-02-24T19:07:00.004+01:00

En dag som denna är det nästan att man blir lite rojalist. En sådan äkta glädje och lycka som kronprinsessan utstrålar. Tänk att den stora dagen äntligen är inne för henne att visa hela världen hur mycket hon älskar mannen av folket. Det måste kännas skönt för dem båda att från och med nu vara öppna och slippa gå verbala och reella kringelkrokar för att undvika det som varit uppenbart i sju år. Viktoria hjärta Daniel elikame sant!

Min egen dag har inte varit lika lustfylld. Jag fick nämligen ett samtal som fick ångesten att krypa ur porerna. Jag hade missuppfattat ett uppdrag och fick nu frågan hur jag tänkt. Att trösta sig med att förutsättningarna och instruktionerna varit luddiga går inte, det är min skyldighet att ta reda på alla fakta. Nu vet jag att en del av er blir nyfikna på vad det hela handlar om, men jag väljer att stanna här. Så mycket kan jag avslöja är att det inte handlar om att jag gjort ett dåligt jobb.

Som högpresterande affärskvinna, som till råga på allt har svårt att inte alltid vara perfekt, ville jag efter telefonsamtalet mest ta till tårarna. Så långt gick det inte, men jag gjorde vad jag alltid gör i pressade situationer – ringde min stöttepelare och man. Stefan kan alltid lugna ned mina känslor och få mig att tänka klart. Ett av råden var att försöka koppla bort alla negativa tankar genom motion. Jag tog en skidtur i milspåret, vilket var manna från himlen. I spåret med strålande sol och klarblå himmel kan man inte ha ångest. Efter att ha duschat kändes allt bättre och snart väntar en hembakt semla.

Så livet går vidare, trots att fru Granbäck inte alltid är perfekt!

Språk vs dialekt

2009-02-23T19:39:00.005+01:00

Jag läste i dagens DN att nära hälften av världens språk är hotade. Det finns cirka 6000 språk och ungefär 2500 av dem lever farligt, detta enligt Unescos databas "Atlas över världens språk".

Databasen visar att 199 språk talas av färre än tio människor. Det senaste språket att försvinna var eyak, som dog ut samtidigt som den sista personen som talade språket gick bort ifjol.

Undrar hur det är att veta att man är den absolut sista personen att kunna göra sig förstådd på ett språk. Hade det varit jag hade jag slagits med näbbar och klor för att sprida mitt tungomål, snackat på till höger och vänster. Ännu värre än idag...

En sak som jag funderar över när jag läser DN:s notis är vilka kriterier ett språk måste uppfylla för att betecknas just som språk. Och vad som är dialekt. Jag menar, i Kina finns det människor som inte förstår varandra alls, trots att alla sägs tala samma språk. Svenskar, danskar och norrmän kan tala tämligen fritt sinsemellan, men våra sätt att tala benämns språk.

Konstigt att det är landsgränserna som får sätta ribban. Obegriplig mandarin blir dialekter, medan fullt begriplig svenska-norska-danska är olika språk.

Att växa upp med ny teknik

2009-02-22T15:18:00.007+01:00

Jag har idag roat mig med att städa ur ett fullständigt överbelamrat skåp. I stället är det nu soptunnan som dignar, vilket ju tyder på att jag var effektiv och inte det minsta sentimental. Mängder av tuschpennor, gamla teckningar, målarböcker, gipsfigursformar och andra barnrelaterade artiklar fick stryka på foten. Likaså en hel kasse med prydnadssaker som bara stod och samlade damm.

På nåt konstigt sätt gillar jag att storstäda skrymslen och vrår. Det syns så tydligt att man gjort nåt. Efteråt går jag och gläntar på dörren och känner mig nöjd.

Ett av fynden idag var ett foto av mina söner. Anton är 4 år och redan då datorvan. Gustaf, 1 år, sitter på stolen bredvid och vill också vara med. I blöja och Teletubbieströja.

Naturligtvis kunde Gustaf inte spela de spel som Anton lirade (gissar att det vid den här tidpunkten var Tarzan som gällde), men han ville så hjärtans gärna vara med. Jag kom då på lösningen att låta honom få en lös mus, som alltså inte var kopplad till datorn. Gustaf var dock själaglad och stolt som en tupp där han rak i ryggen satt med handen på musen. I hans värld styrde han skeendet.

En underbar illusion, eller hur?

Logisk bevisföring

2009-02-20T15:01:00.002+01:00

Här är nåt jag fascinerats av sedan jag var liten. Det kallas logiskt bevisföring.

Livet är en strid
striden är en kamp
kampen är en häst
hästen är en dragare
dragaren är ett stadsbud
stadsbudet är en knöl
knölen är en potatis
Alltså är livet en potatis

Hur tycker du att ditt liv är just nu?

Är gratis gott?

2009-02-19T22:02:00.009+01:00

Har ni som jag svårt att bestämma er för vad ni tycker om fildelning? I princip är jag emot det, tycker verkligen att upphovsmännen är värda ersättning för sitt jobb. Om mina foton, texter och annat helt plötsligt skulle börja valsa runt och användas här och där skulle jag faktiskt misstycka. Att detta skulle ske är faktiskt inte helt omöjligt, det verkar som att människor har svårt att skilja på ditt och mitt i den digitala världen. Många gånger ser jag bilder på bloggar som omöjligt kan vara bloggägarens egna. Personligen skulle jag aldrig tordas publicera en bild som jag inte fotat själv eller köpt.

Fyra personer är åtalade i Pirate Bay-rättegången för medhjälp respektive förberedelse till brott mot upphovsrättslagen. Skadeståndsanspråket är cirka 117 miljoner kronor, en summa som de fyra sannolikt, om de döms, aldrig kommer att kunna betala.

Hur tänkte då dessa fyra personer när de gav sig in i leken? Ja, det vet inte jag, men jag kan bara konstatera att man inte har någon som helst respekt för upphovsmännen och deras arbete. Det verkar numera vara en allmän hållning att saker och ting ska vara gratis. På Aftonbladets hemsida har man en omröstning där frågan lyder: "Hur mycket tycker du att en nedladdad låt är värd?" Av nästan 95000 personer svarar 47,3% "Borde vara gratis", 13,2% tycker en låt är värd 50 öre och 12,5% vill betala max en krona.

Förespråkarna för fildelning jämför sitt agerande med biblioteksväsendet. Bibliotek älskar jag, men har aldrig tidigare reflekterat över att man där lånar gratis. Det är liksom så självklart; en förmån vi har i Sverige.

Har jag då aldrig laddat hem något? Jo, både låtar och datorprogram faktiskt. För några månader sedan inträffade dock något som gjorde att jag avinstallerade alla bittorrentar. En dag när jag skulle logga in på datorn gick det inte, jag fick bara upp en ruta med meddelandet att min internetleverantör stängt av oss i två dagar, eftersom man fått in en anmälan om att fildelning skett via vår dator. Tänk, här bor man ute på vischan och tror att man är anonym. Jo, pyttsan! Det digitala fotspåret finns överallt där man trampar. Sedan dess är fildelning bannlyst. Något min tonårsson först sörjde, men nu inte verkar sakna.

Är gratis gott? Jo, det kan det vara. Men gratis kan också ge en sur eftersmak, så jag föredrar att göra det som är rätt. Fram till dess att man hittat ett bättre sätt att sälja musik, filmer, program och annat på väljer jag att betala. Mer än 50 öre är en låt definitivt värd.

Snart blir det välljud!

2009-02-18T08:58:00.006+01:00

Min man och jag har tillsammans en ganska stor samling LP-skivor. Tyvärr står de numera ospelade i ett skåp. I och med CD:ns intåg har våra älskade plattor blivit museiföremål. Tråkigt värre! I det skåpet trängs min barndoms skatter tillsammans med älskade pärlor från barn- och ungdomsåren fram till vuxenlivet på 90-talet. Likadant är det naturligtvis för min man. Här finns mängder av minnen!

Igår gjorde vi dock slag i saken. Vi har beställt en LP-spelare som ska pluggas in i datorns usb-uttag. Med hjälp av den kan man sedan förvandla skivspåren till mp3-format. Jippi, vilken genial idé. Kanske inte ny direkt, men för mig blev det en glad upptäckt.

Snart kan jag åter lyssna på The Nolans, Fame, Mats Ronander, ABBA, Göran Fristorp, Elaine Page, Toto, Mr Mister, Whitesnake, The Creeps, Dio, Jakob Hellman, Foreigner, Johnny hates Jazz och många många fler. Längtar!

Höga Kustens Konst- och Kulturförening

2009-02-17T11:34:00.006+01:00

Dags för en ny hemsida signerad Ordpilot igen! Den här gången är det den relativt nybildade föreningen Höga Kustens Konst- och Kulturförening som vill visa sin verksamhet på nätet.

Hemsidan är gjord i verktyget Joomla och tanken är att mina uppdragsgivare själva på ett lätt sätt ska kunna uppdatera den. Naturligtvis finns jag till hands för att hjälpa till om det skulle behövas.

Kolla in sidan http://www.hogakustenskonstochkulturforening.se/

Sanning eller myt?

2009-02-16T21:46:00.005+01:00

Inspirationen till mitt förra inlägg fick jag när jag besökte Allt om Barns sajt http://www.alltombarn.se/. De har en duktig skribent och bloggare vid namn Ninni Schulmann som jag brukar läsa. Vid mitt senaste besök hittade jag nåt som fångade mitt intresse - rubriken Sanning eller myt lockade till att läsa mer. För alla har vi väl hört följande:

"Ät inte för mycket socker - du kan få diabetes"
Sanning eller myt? Vad säger expertisen? Den tillfrågade överläkaren svarar att frågan är komplex och därför svår att svara på. Man forskar kring detta och ännu finns inget entydigt svar på varför man får diabetes. Det finns undersökningar som pekar på det kan finnas flera faktorer som avgör om man får diabetes, bland annat kosthållning och övervikt. Men att barn som äter mycket socker skulle få diabetes på grund av det - nej, så är det inte.

"Lys inte med ficklampan i ögonen - de kan skadas"
Ljuset från en vanlig ficklampa bländar ögat så att man får vänta en stund innan man ser som vanligt igen, men det är inte farligt.

"Det är farligt att kväva en nysning"
Nej, säger experten vid Sachsska barnsjukhuset, bara i extrema fall, t ex om personen har en medfödd missbildning, där ett blodkärl i hjärnan vidgas allt mer och blir allt skörare ju äldre man blir, löper en viss risk att blodkärlet spricker om hjärnan utsätts för högt tryck. Men i de flesta fall är det bättre att nysa fritt och rensa slemhinnorna.

"Man kan börja stamma om man blir kittlad"
Stämmer inte. Det finns ingen yttre påverkan som kan utlösa stamning.

"Om du läser i mörkret skadas din syn"
Inte heller det stämmer. Det händer ingenting med ögat om man läser i mörkret. Man måste dock spänna musklerna runt ögat och blir kanske trött eller får huvudvärk på grund av det, men själva ögat påverkas inte negativt.

”Sväljer du tuggummit stannar det i magen”
Nope! Det bryts ned och kommer ut den naturliga vägen.

"Bada inte direkt efter maten - då får du kramp"
Det som händer när man ätit är att blodflödet koncentrerar sig till magen. Men att det skulle innebära att man får kramp är inte särskilt troligt.

"Om man tittar i kors kan ögonen fastna"
Nähä, inte heller det stämmer. Det finns absolut inga medicinska belägg för att detta påstående är sant.

Och hur var det nu då? Får man mask i magen av att äta snö?
Nej, även det är en myt. Möjligtvis får man i sig lite andra orenheter, så det kanske ändå inte är dags att uppmana våra telningar att smaska i sig av den vita varan som i alla fall vi i Höga Kusten har så gott om just nu. Alltså rikt med, plenty of, gott om - inte gott om, mumsmums. Do you get it?

Mask i magen av snö

2009-02-16T06:40:00.010+01:00

Tänk så många myter vi människor matas med. Flest och värst är väl de påståenden som ska få oss låta bli att göra vissa saker. Vem har inte hört en välmenande och totalt okunnig (eftersom hon säkert trodde på vad hon sa) mamma yttra:
- Ät inte snö. Du kan få mask i magen.

Mask i magen. Av snö? Undrar var det kommer ifrån. Det får mig att tänka på den "sedelärande" tyska berättelsen från 1800-talet om Pelle Snusk (Struwwelpeter på tyska) av Dr Heinrich Hoffmann. Märk väl DOKTOR.

Den handlar om en pojke som heter Peter som en dag vägrar att klippa naglarna och håret. Och se, så oskön och snuskig han är:

På bokomslaget kan man man läsa att boken innehåller "lustige Geschichten und drollige Bilder für Kinder von 3 bis 6 Jahren". Sedelärande och uppfostrande eller skrivna med ironi och glimten i ögat? Jag vet inte, kan för lite om tidsandan som rådde då för att klarlägga detta och jag har inte undersökt saken noggrannt. Sanningen är dock att jag har älskat dessa historier i över 20 år nu.

En annan berättelse handlar om Konrad som gärna suger på tummen. En dag när hans mamma ska gå på ett ärende får han förmaningen att INTE suga på tummen. För om han gör det kan det mycket väl hända att Herr Skräddare kommer och klipper bort tummarna. Ve och fasa! Kan Konrad hålla sig? Nej, så klart inte, då hade det inte blivit mycket till berättelse. Naturligtvis åker tummen in i munnen och vips dyker den elake skräddaren upp:

Ytterligare en berättelse handlar om Suppen-Kaspar; en tjock och frisk pojke som helt plötsligt börjar matvägra. Här är en utmärkt dramatisering av "dikten" på engelska (Suppen-Kaspar blir då Augustus who wouldn´t have any soup):

Omväxling förnöjer

2009-02-14T08:27:00.008+01:00

Kram på er alla, så här på Alla Hjärtans Dag! Även om dagen i mångt och mycket är ett köpmannatrick som ska locka oss till onödig konsumtion kan jag inte låta bli att tycka om den. Jag brukar baka en tårta i form av ett hjärta och så myser vi ihop, min lilla familj och jag. Det blir nog så även idag. Och efter förra veckans tråkiga melodifestivalsdeltävling behövs något som piggar upp programmet, känns det som. Då ska jag också göra ett undantag från min sockerfria månad, en tunn liten strimma chokladkaka ska få smaklökarna att njutningsfullt virvla runt i yster dans.

Ännu en "blåvecka" är över. När jag tittar tillbaka på den inser jag att mitt liv är mycket omväxlande. Det här har jag roat mig med...

gjort färdigt en hemsida åt Höga Kusten Senioruthyrning

dokumenterat en workshop om jämställdhet vid utveckling av stadsmiljöer

ätit supergott och njutit av samvaron med två företagskollegor vid en lunch

oroat mig över vårt trasslande avlopp

haft en räddande rörmokare här

varit på möte med NordingråFöretagarna

påbörjat ett jobb åt Mjälloms Kompaniet; en hemsida samt broschyr ska det bli

åkt runt i Kramfors och fotograferat hyreslokaler åt Kiab; en hemsida ska det bli

uppdaterat näringslivskontorets hemsida

fotograferat en opelminded Ann

joggat i kyla och nästan förfrusit benen

åkt 8 km längdskidor på Vågsfjärden

äntligen fått en elektriker på kroken som ska installera el i vår snart inredda kallvind

skjutsat barn till olika aktiviteter

skrattat, kramat, myst och haft det bra i familjen

njutit av ett underbart solsken och för tusende gången konstaterat att Höga Kusten är förbaskat vackert

Det sistnämnda ska jag fortsätta med idag. Efter det att jag och yngste sonen bakat chokladkaka förstås. Åsså kom min man just in och tyckte att vi ska skotta upp en driva och sätta oss och grilla korv i det härliga vädret. Det gör jag gärna!

Höga Kusten Senioruthyrning

2009-02-12T13:49:00.005+01:00

Idag släpper jag en ny hemsida.
Beställare är Höga Kusten Senioruthyrning.

Välkommen att kika in!
http://www.hk-senioruthyrning.se/

Me and my Opel

2009-02-11T21:23:00.008+01:00

Det här är min goda vän och granne Ann. Granne är på landet ett tänjbart begrepp, sanningen är den att Ann bor cirka en kilometer från mig i nästa by. Men i glesbygden har vi inte råd att vara så snåla. Vi är grannar: Grann-Ann och Grann-Cathrin.

Ann är en av de mest modiga och inspirerande människor jag känner. Efter tjugo år i skolvärlden, där hon utvecklade sitt berättande, startade hon företaget BerättaMera (http://www.berattamera.com/). Sedan dess har hon jobbat heltid med att ge berättarföreställningar och att utbilda i konsten att tala.

Som företagskvinna är hon ett föredöme. Hon vårdar sitt varumärke ömt och fokuserar ständigt framåt, utan att för den skull glömma nuet eller dra lärdomar av tidigare händelser. Och så är hon så modig...

Ann gör saker som för mig är totalt främmande. Häromdagen fick jag ett mejl där hon berättade att hon kontaktat internationella Opelmagazine (ni vet bilmärket). Där finns det stående inslaget "Me and my Opel"; det är reportage från folk över hela världen som berättar om varför de väljer att vara "opelminded", dvs köra Opel.

I det nummer jag såg medverkade människor från Marseille, Sardinien och Hamburg. Snart kommer det att finnas ett reportage från Nordingrå!

Naturligtvis lyckades Ann nämligen med konststycket att sälja in sin idé. Igår och idag åkte vi därför runt och fotograferade. Huvudbudskapet i bilden är att man med en Opel kommer fram var som helst i Höga Kusten, oavsett väderlek. Ni ser väl isen på bilen?

Jag tycker fotot blev riktigt bra. Men det är inte svårt att vara en bra fotograf med en sådan vacker modell. Ann, jag ser med spänning fram emot det tryckta slutresultatet!

Aktiv som senior

2009-02-11T08:01:00.002+01:00

I dagarna kommer jag att sjösätta en alldeles ny hemsida åt ett bemanningsföretag som hyr ut seniorkraft i Höga Kusten med omnejd. Man erbjuder tillfällig kompetens till företag, föreningar och organisationer på timmar för kortare eller längre uppdrag.

Jag tycker det verkar vara en alldeles utmärkt idé. Företag och föreningar får hjälp vid arbetsanhopningar och pensionärerna får något att göra. För dagens pensionärer är pigga.

Mina föräldrar närmar sig pensionsåldern, de har bara några år kvar, och det är faktiskt svårt att tänka sig att de bara skulle sätta sig ned och rulla tummarna. Då verkar det vara en fantastisk möjlighet att kunna ta på sig korta uppdrag när man vill; känna att man fortfarande är samhällsnyttig och samtidigt tjäna en slant.

Finns möjligheten när jag blir senior, hoppar jag säkert på tåget. Med andra ord kommer jag att blogga tills jag stupar... ;-)

Kommer tågen att stanna?

2009-02-10T07:18:00.009+01:00

Det här med inställning till livet är intressant. Inte bara till livet förresten, även till andra människor, saker, företeelser och händelser. Är grundinställningen positiv eller negativ?

Personligen försöker jag att ha ett positivt sinnelag, se det goda och inte låta mig dras ned i destruktiva och bittra tankar. Det är ju så mycket roligare att vara glad! Håller du inte med? Men det är inte alltid lätt. Jag har turen att vara gift med en man som har positivism som livsstil. När jag för några år sedan mådde psykiskt dåligt och bara såg livet i grå nyanser, gav han mig rådet att gå ut och titta på stjärnorna. "Universum snurrar inte kring dig", sa han. Hårt kan tyckas, men för mig var det ett uppvaknande. Jag förstod att det man matar sin hjärna med blir självuppfyllande.

Vill jag vara glad, måste jag tänka glada tankar. Vill jag ha en positiv utveckling, måste jag själv driva den och även sprida positiva ringar runt mig.

Tyvärr finns det allt för många som inte fattat det här. Som har misstänksamhet och bitterhet som bas. Igår till exempel var jag på möte. Där pratade vi framtidstankar och kom in på det faktum att Ådals-/Botniabanan om några år är en verklighet i Kramfors. Jag yttrade då att man i Kramfors har många positiva förhoppningar på det. En reflektion från de övriga blev:
- Men kommer tågen att stanna då?

Vad skulle jag svara? Ja! Det är klart att tågen kommer att stanna.

Någon annan menade att Höga Kusten går kräftgång för att kommunen inte vill satsa här. Jag är dock av den åsikten att kommunen ska ansvara för våra basbehov, till exempel vård, skola och omsorg. Att bygga hotell, driva idrottsanläggningar och ordna vandringsleder är uppgifter för oss som bor här. Det är VI som är entreprenörerna. Det är VÅRA idéer som ska formas och det är VI som ska driva utvecklingen framåt i positiv riktning.

Kommer vi bara med idéer är jag övertygad om att kommunen ställer upp så mycket det går. Men vindkraften då, tänker kanske någon, där har kommunen satt käppar i hjulen för folk med utvecklingsidéer. Kanske, jag vet inte. Jag känner dock bara att jag måste lita på de tjänstemän och politiker som med sakkunskap och hjälp av tillfrågad expertis anser att vindkraft inte hör hemma i Höga Kusten, att det finns många andra ställen att lägga snurrorna på än i världsarvsområdet.

Men att det finns en medveten och konsekvent intention att stoppa människor med idéer, det tror jag inte ett dugg på.

Årets stugbroschyr i hamn

2009-02-09T11:33:00.002+01:00

Den senaste tiden har jag varit fullt sysselsatt med att producera entré Höga Kustens stugbroschyr för 2009. Nu är allt klart och filerna är ivägskickade till tryckeriet. Det känns så skönt att kunna bocka av på listan av saker att göra. Nästan så att jag har lust att ta en ledig dag idag.

En vanlig söndag i Orsta

2009-02-08T15:37:00.003+01:00

I sann jämställdhetsanda måste tilläggas att även jag skyfflade snö. Riktigt roligt, faktiskt! Men så gillar jag ju också vintern.

Så här gick det till inomhus:

Sedan blev det fotbollsmatch i djupsnön.

Kinavallens namn kommer från min anfader

2009-02-06T23:37:00.008+01:00

I Ullånger finns en idrottsplats med ett spännande namn. Kinavallen, smaka på ordet. Men hur kommer det egentligen sig att idrottsplatsen har fått en sådan fantasifull benämning? Svaret finns att hämta hos mina förfäder.

Så här ligger det till. Min morfars morfar föddes år 1832 i byn Berg i Vibyggerå socken. Han hette Johan Bergström. Efternamnet är taget och går förmodligen tillbaka på byanamnet. Han gick i tidig ålder till sjöss och återfinns inte i husförhörslängden förrän december 1877 då han redovisas som inflyttad till Öden i Ullånger.

Under tiden utomlands bodde Johan Bergström bland annat i Shanghai. Vad han jobbade med är inte klarlagt, men med tanke på de saker som finns hemma hos min mormor kan man dra slutsatsen att han hade någon form av kontorsarbete. Ett visitkort skvallrar om att arbetsplatsen fanns på Black Ball Pilot Company och en vacker sekretär i kamferträ bekräftar yrkesrollen. Det finns även några vackra manschettknappar, kinesiska ätpinnar, en brevkniv samt vackra snidade små figurer kvar efter min morfars morfar.

På grund av sin förra bostadsort fick Johan Bergström ett smeknamn; han blev Kina-Bergström med Ullångersborna.

Två år efter hemkomsten träffade han Anna-Brita. De gifte sig och fick fyra barn. 1885 flyttade familjen till ett torp i Törna. Stället kom naturligtvis att kallas för Kina eller Kinatorpet och idrottsplatsen ligger på dess ägor. Därav namnet. På fotot nedan kan man se deras torp.

Vad Johan Bergström arbetade med i Sverige tycks inte vara belagt. Man vet att han anlade ett bryggeri, men att detta gick omkull efter några år. Han avled 1901, just fyllda 69 år.

Idag finns inga rester kvar av Kina-Bergströms torp, men jag är stolt över att namnet fortfarande kvarlever i och med Kinavallen.

Semikolonets dag

2009-02-06T08:13:00.002+01:00

Idag är inte vilken vanlig dag som helst. Idag är det nämligen SEMIKOLONETS DAG!

Själv hade jag ingen aning om att det fanns en sådan, men ett trevligt mejl från en kollega upplyste mig om detta för en liten stund sedan. Detta måste firas! Nåja, åtminstone skrivas ett blogginlägg om.

Jag har alltid tyckt om semikolon. Ni vet ;

Tyvärr har jag insett att allt färre vet hur och när det ska användas. Det lilla skiljetecknet riskerar därmed att falla i glömska, vilket är tråkigt. Semikolonet uträttar storverk för en tydligare, klarare och framför allt vackrare kommunikation. Idag ersätter dock tankstreck allt oftare semikolonet.

Det var den italienske humanisten och boktryckaren Aldus Manutius som under andra halvan av 1400-talet tog fram tecknet. Det är också honom vi har att tacka för den kursiva stilen.

Framtidstro i Nordingrå

2009-02-04T22:10:00.006+01:00

I måndags inträffade något alldeles enastående och inspirerande i Nordingråbygden. På initiativ av några eldsjälar träffades 73 personer för att fundera över vad man kan göra för att lyfta Nordingrå som samhälle. Med Nordingrå innefattar jag även Mjällomshalvön.

Nordingrå är ett fantastiskt litet samhälle att bo i. Tyvärr har både befolkningen och samhällsservicen gått kräftgång på senare år. Det senaste "hotet" är OKQ8:s beslut om att dra in macken från och med i vår.

Troligtvis ligger det beslutet bakom att så många ortsbor hörsammade inbjudan till utvecklingsmötet. Jag var personligen inte där, men min man har berättat att det var en unik träff. Inte ett ont ord eller gnäll över kommunen. Det tycker jag är hedrande! Kommunrepresentanter från både utvecklingsavdelningen och näringslivskontoret fanns på plats, vilket också bådar gott. Min åsikt om Kramfors kommuns tjänstemän är att de gör vad de kan för att utveckla kommunen. Men det handlar ju också om att vi som bor här måste komma till skott och utveckla våra idéer. För idéer finns det, folk har massor av kreativa lösningar på saker och ting!

Som ett resultat av mötet startades fem utvecklingsgrupper inom projektet "Vi i Nordingrå". Dessa är Infrastruktur, Besöksnäring/turism, Kompetensutveckling, Kultur samt Entreprenörskap och företagsutveckling.

Visst låter det spännande? Jag kommer med glädje att följa det fortsatta arbetet och med all säkerhet även lockas med att delta. Jag attraheras storligen av engagemang och när så många människor gemensamt engagerar sig, ja då kan det inte gå fel!

Tom i bollen

2009-02-03T22:03:00.004+01:00

Jag försöker att skriva någonting här varje dag. Ibland blir det lyckade inlägg, vissa gånger lite sämre. Just nu har jag absolut ingenting att skriva om, jag är helt tom i skallen. Inte en enda vettig tanke finns faktiskt.

Dagens höjdpunkt var att bli bjuden på improviserad lunch av min granne. Tänk så enkelt det är att glädja någon - bara att lyfta telefonen och fråga om någon är sugen på en "varma koppen". Själv är jag urdålig på sådant. Gillar heller inte att spontant åka och hälsa på folk. Jag tror alltid att jag är i vägen.

Men varför skulle jag vara det? Själv blir jag urglad när folk bara dyker in (förutom när jag är stressad och besökaren är väldigt välbekant. Pappa, du vet vad jag menar...). Tyvärr känns det som om folks vardag blir alltmer inrutad och de spontana besöken blir allt färre.

Min egen vardag är tämligen statisk och jag vet väl vad som kommer att hända under dagen. Därför är det så underbart med såna spontana infall som min granne fick idag. Mera sånt!

Dags att frigöra de tyglade hästarna, fylla korgen med guldägg och galoppera barbacka mot framtiden! Hänger du med?

Livet vänder åter

2009-02-02T18:56:00.006+01:00

När jag imorse skrev om det återvändande och livgivande solljuset var det i princip en metafor för hur jag känner det just nu. Jag har haft en mycket tung period arbetsmässigt. Det uppdrag jag håller på att slutföra har varit mycket mer omfattande än jag någonsin kunde tro när jag lade offerten på jobbet. Förutsättningarna var inte så som de brukar vara och jag har slitit som ett djur för att ro projektet i hamn. För att klara andra uppdrag som löpt parallellt har jag använt mig av min stöttepelarkollega Sven, utan honom hade jag inte klarat det.

Nu undrar ni nog alla vad det hela handlar om. Måste väl vara en roman minst... Nej, tyvärr, så högt upp spelar jag inte. Än. Men jag hoppas att någon dag få tid att skriva mera själv. Med själv menar jag ur eget huvud och inte referera något eller relatera till tredje part. Jag känner ett enormt behov av att få uttrycka mig själv, sätta egna tankar och funderingar på pränt. Kanske är det därför den här bloggen finns. Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva ur mig, men av hänsyn till andra kan jag inte göra det. Kanske får det bli memoarer på ålderns höst.

Ljuset vänder åter

2009-02-02T07:44:00.006+01:00

Söndag 1 februari 2009, kl. 09.50. Solen besegrar för första gången i år den högsta knallen på Själandsklinten.

Konstigt att något så enkelt kan skänka så stor glädje. Min man och jag följer varje år solens kamp mot berget och gläds åt när ljuset återvänder till vårt hus i Orsta. Ljuset är livgivande, hoppframkallande på något sätt.

Vi har en härlig tid framför oss!

Det regnar manna!

2009-01-30T11:05:00.007+01:00

Kan ni tänka er - jag är miljonär! Jag har vunnit TVÅ MILJONER DOLLAR på ett lotteri jag inte visste att jag deltog i. Och det härliga är att det faktiskt inte är första gången. Jag har vunnit många miljoner genom åren. Läs bara här:

Upon the conclusion of our recent e-lottery draws, your email address was selected from an exclusive list of 150,000 email addresses generated from an internet resource database. You are therefore to receive a cash prize of $ 2,000,000. (Two Million United States Dollars).

Bara att casha in då. Förlåt, vad säger du? Är allt en bluff?
Nämen, det kan jag väl inte tänka mig! Det är ju fult att luras!
Det har mamma sagt.

Så nu väntar jag bara på det ovan nämnda cash prizet.

Nöjd! Nöjd! Nöjd!

2009-01-29T23:53:00.002+01:00

Rubriken här ovan har jag använt förut. När kommer jag inte ihåg och inte heller vad mitt inlägg handlade om. Faktum är dock att jag har en hel del besök att tacka för den rubben. Varje vecka får jag besök på bloggen av människor som googlar på Anders Lundin och hans låt.

Så varsågod alla strötittare! Här kommer den (tvyärr inte i original med Lars "Putte" in de Betou, men ändå)...

Hur tänker folk?

2009-01-29T08:17:00.002+01:00

Ibland undrar jag hur folk tänker. Hur gick tankarna hos Konstfackeleven Anna Odell som beslutade att spela psykiskt sjuk med självmordstankar, låta sig hämtas till en klinik och där bete sig våldsamt och aggressivt. För att sedan erkänna att allt var en bluff och en del av ett konstverk.

Kan sådant kallas konst? Kan man göra vad som helst i konstens namn och sedan åberopa konstnärlig frihet?

Jag tycker att konst ska undanröja tabun, väcka känslor och fungera som en part i samhällsdebatten. Men i det här fallet förstår jag faktiskt inte vad som var "konst" i tilltaget.

Det var bara konstigt. För att inte säga kränkande för de som verkligen mår psykiskt illa.

Stolthet och fall

2009-01-28T07:39:00.003+01:00

Är inte ni precis som jag urless på Jante? Tänk att denne fiktive skuggfigur ska få förstöra så mycket. Både för en själv och för andra.

Ingen kan ha undgått hur otroligt stolt jag är över mina barn. Jag tycker de är duktiga, snälla, smarta, gulliga, perfekta, mysiga, hänsynstagande, självständiga, trygga killar. De gör alltid sitt bästa och deras bästa räcker hur långt som helst. Jag ser inga hinder för deras framtid.

Jag pratar nog också en hel del om grabbarna. Berättar små anekdoter, hur det går i skolan, hur de har det med kompisar och så. Nu har jag märkt att dessa berättelser inte alltid tas väl emot. Det kan lätt tas som skryt. Och skryt, mina damer och herrar, det är det fulaste som finns i landet Sverige.

När jag häromdagen reflekterade över ungas situation med orden "jag önskar verkligen det bästa för min barn" så möttes jag av svaret "Det gör väl alla föräldrar".

Pang! Kom inte här och tro att du är nåt! Dina barn är inte speciella. DU är inte speciell.

Så kändes det.

Men jag skiter i det. Jag har personligen försökt göra upp med Jante under 15 års tid, med relativt gott resultat. Det är väl därför jag så ofta "skryter" om mina barn. Jag älskar dem och tänker inte tona ned min kärlek.

Har ni några erfarenheter av Jante?

Lönar sig godhet?

2009-01-26T08:45:00.007+01:00

Ja herregud, vilken morgon! Jag säger bara - livet på landet...

Vid kvart över sju i morse ringde en god vän som bor ute på Rävsön. Hon skulle skjutsa barnen till skolan och sedan åka till jobbet. Tyvärr kom hon inte fram eftersom det stod en tankbil "på tvärsan" över den smala kringelkrokiga vägen. Hon undrade därför om hon fick låna en av våra bilar.

Jomenvisst, blev svaret. Jag skulle åka till stället där tankbilen stod och hämta upp familjen. Det har snöat en hel del i Höga Kusten, så efter att ha borstat av bilen ger jag mig iväg med en tacksam tanke till plogbilen som hunnit dra förbi.

Efter några kilometer kommer jag till Edsätter. Där har man gjort ett stort hygge och det ligger ett massivt timmerupplag vid vägen, mitt i den superbranta backen. Vad ser jag då när jag kommer till krönet av backen (jävulsbacke skulle min svåger nog säga)? Jo, en timmerbil som håller på att lasta. Jag smyger mig närmare, det är mörkt, lastbilen har full sula på de gula frontlysena och jag kan inte på håll avgöra hur mycket plats det finns för mig att komma förbi.

Väl framme gör jag bedömningen att det är för trångt. Jag lägger i backen, snurrar huvudet bakåt och börjar backa. Det är som sagt var kolmörkt, men jag tycker att jag ser vägen bra där bakåt.

MEN!

När jag tittar åt vänster inser jag att jag backat helt åt skogen. Jag har snajdat snett ned i diket. Och det diket är brant/djupt vill jag lova... Jag satt fast!

Joggingtur upp till ett av boningshusen i Edsätter by. Lånar telefonen (hade naturligtvis inte min mobil med) för att ringa till äldste sonen som kan ringa till familjen som står och väntar. Åker sedan med telefonfamiljen (som är på väg till dagis) tillbaka till min bil och "raggar där upp" timmerbilskillen. Det var en supertrevlig ung kille som genast börjar ringa till sin kollega som är på väg med en tom timmerbil, ta fram sand och en spade. Kollegan kommer inom kort och de båda börjar spänna fast en spännrem (så klart hade jag ingen draglina heller...) för att dra upp mig med den tomma timmerbilen.

MEN DÅ!

Som i ett töcken ser jag en bil närma sig. Det är en jeep och jag stannar den. Det visar sig vara Leo, min granne. Sällan har jag blivit så glad att se honom! Han är på väg till Rävsön för att i mitt ställe rädda den strandade familjen. Nu får han först hjälpa mig! Med timmerbilskillen bakom min ratt, Leo i sitt fyrhjulsdrivna fordon och en riktig draglina (ordentliga Leo) så kommer Opeln äntligen upp på rätt köl igen.

Heureka! Utan snälla och hjälpsamma människor hade jag aldrig klarat mig. Och snäll som jag är åkte jag vidare, hämtade familjen och lånade ut vår nybärgade bil. De kunde åka vidare till sin vardag.

Och jag fick nåt att skriva om i bloggen.

Spa-dag

2009-01-23T08:12:00.011+01:00

Idag är jag gla´
för jag ska åka på spa...

Längre än så räcker inte min poetiska ådra. För några år sedan gjorde jag ett reportage om spa och "feel good" för Tidningen Ångermanland. Här är några foton från det repet, de är tagna av Stefan Sundkvist. Helgens spavistelse på Södra Berget innefattar inte någon lerinpackning, men något som kallas "feeling peeling" ger löfte om sköna upplevelser. Sedan ska det bli så underbart härligt att få umgås med mamma och mina syskon, bara vi. Det är inte ofta det händer.

Ha en trevlig helg, ni alla!

Gripen

2009-01-22T22:20:00.003+01:00

Jag har precis sett sista delen av Jonas Gardells serie "De halvt dolda". Det måste vara något av det bästa som producerats för svensk tv på senare tid. Ända sedan starten har jag suttit helt paralyserad av behagligt obehaglig olust. Det är med skräckblandad förtjusning jag avnjutit dessa timmar.

Det mesta av händelesförloppet kunde man räkna ut, men ändå satt man med tanken "Nä, det kan väl inte få hända? Så kan det väl inte gå? Det måste väl bli ett lyckligt slut?".

Fast det blev det inte.

Och rackarns, så mycket starkare upplevelsen blev av det. Livet gör stundtals ont. Men serien får mig också att reflektera över hur oändligt viktigt det är att behandla andra med ömsint respekt och värme. Tänk så mycket som går fel på grund av utebliven kärlek.

Därför kram på er alla! Nu säger vi god natt!

Jag - en periodare

2009-01-21T21:50:00.003+01:00

Det är bara att ta skeden i vacker hand och erkänna. Jag är en periodare. På många olika områden. Det handlar om...

regelbunden motion
nyttiga ätvanor
bra sovtider
lagom långa arbetsdagar
ta hand som sitt inre
inte stressa
läsa god litteratur
tänka positivt
äta lagom mycket godis och sötsaker

Just nu ligger jag risigt till på alla plan. Det finns nästan inget av det ovan nämnda som jag sköter. Jo, kanske att tänka positivt. För jag är jätteglad. Och samtidigt hur utpumpad som helst. Uppdragen i firman strömmar in så till den milda grad att jag faktiskt önskat att jag kunde klona mig själv.

Det är otroligt häftigt att kunna leva sin dröm på det sätt jag gör. Tänk att jag lever på det jag tycker mest om att göra. Tyvärr är arbetsbördan lite väl stor nu och jag känner hur batteriet börjar ta slut.

Härligt blir det då att åka på spa med mamma samt min bror och syster på fredag-lördag. Färden går då till Södra Berget i Sundsvall. När mamma fyllde 60 år gav vi syskon henne en spa-upplevelse i födelsedagspresent. Gåvan var dock villkorad med att vi skulle följa med. Nu är det snart dags! Då ska jag försöka ignorera den lille djävulen som sitter på axeln och påpekar att "du missar en viktig arbetsdag". Jag ska ha en härlig tid med mina nära och kära!

Historisk händelse

2009-01-20T13:37:00.002+01:00

Nu på eftermiddagen svär Barrack Obama presidenteden i USA. För första gången i historien får landet en svart president. För bara tio år sedan hade detta varit omöjligt.

Människor jublar och gläds naturligtvis. Jag hörde på radion att man väntar så många som en miljon tillresta personer som vill bevittna installationen. En miljon!

USA och stora delar av världen har högt ställda förväntningar på president Obama. Jag med. Och jag hoppas han kan leva upp till dem. En av de första uppgifterna blir att ta itu med problematiken i Gaza.

Åter måndag

2009-01-19T07:59:00.007+01:00

Helgen är till ända. Med blixtens hastighet tog den sig fram och nu väntar vardagen. Inte för att det gör mig något, mina arbetsdagar är behagliga om än något stressiga ibland.

Den här helgen har som så många andra vid den här tiden av året tillbringats i skidans tecken. I lördags deltog Anton i sprinttävlingen vid Norrskogs Cup. Sprint är en trevlig tävlingsform, först deltar alla i en prolog därefter följer olika finaler. Anton lyckades vinna C-finalen, men sedan stöp han (bokstavligen, lyckades också fälla två andra). Han kanske inte hade haft chans att vinna B-finalen, men han låg tvåa när han ramlade. Min snälle son var inte så mycket arg på sig själv som trasslade till det, han var mer orolig över att han förstört för de två andra som han drog med sig. Gulligt, va´?

På söndagsförmiddagen fick vi oväntat, men mycket trevligt, besök av min mamma. Helt plötsligt öppnades ytterdörren och hon stod i förstugan. Klockan var då halv elva och jag tofflade fortfarande omkring i pyjamasen.

Efter gott fika och mysigt snack med mamma var det dags för en skidtur. Det är otroligt så många muskler man använder när man åker skidor. Hela kroppen får sig en rejäl genomkörare och de 8 km ger sig idag uttryck i ömmande insidor av låren hos mig. Men jag tycker det är härligt att ha träningsvärk - då vet man att man gjort nåt bra!

På tal om skidor och mitt tidigare inlägg om skiddräkt. Här nedan kan ni se dagens outfit i spåren.

Väntan på tonårssonen

2009-01-16T23:04:00.003+01:00

Så sitter jag här då... Klockan är över elva, det är fredagkväll och jag väntar på att ett sms ska pipa till i mobilen. Ett meddelande om att det är dags att hämta äldste sonen.

Tänka sig så fort tiden går. Han var ju nyss ett litet knyte. Nu är han ute på helgerna och nattsuddar. Det är dock inte så farligt som det låter. Man anordnar varje fredag en slags ungdomsgård på Efs på Nordingråvallen och det är där min son och en massa andra ungdomar hänger.

Sämre ställen finns väl? Jag tillhörde själv ett ungdomsgäng kopplat till Efs när jag var yngre och vi hade huuur kul som helst. Det var ett skönt sätt att bli vuxen på, inga fyllor som "måste" gås igenom. Bara extremt trevliga kompisar och, inte minst viktigt, massor av snygga killar!

Anton är i början av sin ungdomstid och jag har ingen aning i vilken riktning han kommer att gå. Eller jo, lite aning (eller förhoppning) har jag att han kommer att vara lika snäll, go och mysig som han är nu. Som han alltid varit.

Fast ni vet vad de säger. Barn som aldrig haft någon trotsåldersperiod, blir ruskigt jobbiga i tonåren. Borde jag bäva? Nä. Eller orka, som Anton skulle säga. Jag tror jag och min man lagt (och fortfarande lägger) grunden för en riktigt fin kommande vuxen. En svärmorsdröm...

Avfolkningens orsak

2009-01-16T23:01:00.002+01:00

Nu vet jag orsaken till Kramfors och övriga Norrlands befolkningstapp.

Tillit

2009-01-15T07:50:00.006+01:00

I det senaste numret av Kyrkans Tidning på Härnösands stifts sida frågar man ett antal personer vilket de tycker är det vackraste ordet. De tillfrågade nämner ängel, kärlek, godhet, ömhet, nåd och frid.

Naturligtvis är det inte orden i sig som är vackra när man väljer, utan vad de står för. Vad orden symboliserar och vilket känslomässigt värde de för med sig.

Det för mig vackraste ordet är TILLIT. Det fyller mig med värme. Tillit kan man känna till andra människor, men även till sig själv. Tillit känner jag när jag är trygg, helt i förvissning om att jag klarar av situationen och duger precis som jag är.

Tillit skänker förtröstan, hopp och tillförsikt. Att känna tillit är helt enkelt något underbart, utan tillit till sig själv och andra tror jag inte man kan existera. Att känna tillit till andra människor är för mig grunden till kärlek.

Tillit känner jag därför till mig egen familj; min underbare man och dito barn. Jag känner också tillit till mina föräldrar och syskon, jag vet att de alltid finns där för mig om jag behöver dem. Och jag vet att de känner samma för mig.

Utanför blodsbanden är det nog min ingifta släkt jag känner mest tillit till. Stefans föräldrar och hans bröder med familjer. Helt underbara människor som livet tursamt förde min väg. De är så okomplicerade att vara med, godhjärtade och toleranta. Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig hört ett ont ord yppas i onödan i familjen Granbäck. En del jag berättar detta för säger att "det är ju onormalt". För mig som är uppvuxen i en mer hetlevrad familj är det underbart. Underbart att bara kunna vara.

Och känna tillit.

Gäckande gåta

2009-01-14T08:48:00.003+01:00

Har ni tänkt på att det finns en hel del olösta mysterier som gäckar oss människor? Jag menar till exempel varför en tappad macka alltid ramlar med smörsidan nedåt och vem som kom först av hönan eller ägget. (Personligen tror jag vi aldrig kommer att få svar på spörsmålet så länge vi exkluderar tuppen ur diskussionen.)

En annan undran som ständigt dyker upp är:
Vart tar alla uddastrumpor vägen?

Lite löjligt kanske att ta upp, men för familjen Granbäck är detta en gåta som kräver sin förklaring. Annars kommer hushållskassan att dräneras på grund av ständiga inköp och kompletteringar av strumpförrådet. Och helt ärligt – det är den manliga delens strumpor som har en tendens att försvinna. Jag vill inte hävda fullt ut att det beror på makens oförmåga att hålla isär tvättkorgarna, men det ligger nåt i det. Fast hans tendens att lägga underkläderna i 40-graderskorgen har egentligen ingenting att göra med det stora bortfallet.

Visst är det lite konstigt att bara en strumpa åt gången försvinner? Men det är klart, om båda kom bort skulle man ju aldrig märka det, om det inte var favvosockorna förstås :-) Man undrar ju också lite var strumporna håller hus. Inte kan de väl samlas inne i trumman på tvättmaskinen? Då skulle vår ha sprängts för länge sedan!

Nä, jag tror helt enkelt att det någonstans i en för oss osynlig dimension finns ett paradis för ensamstående strumpor. Där samlas alla som flytt från sina tråkiga och enahanda liv. De är helt enkelt trötta på att vara instängda i unkna och dammiga byrålådor, trötta på att klämmas in i trånga skor och att till sist bara kastas i en stor hög med annan diverse smutstvätt. Jag menar, det är ju en skymf mot strumpan att inte ens kunna komma ihåg vilken tvättkorg den hör hemma i!

I sitt nyvunna paradis utvecklar strumporna sig själva, umgås bara med andra strumpor som ger energi och hittar på så sätt nya livsuppgifter.

En rolig tanke, eller hur?

Baggen glimrar dåligt för mig

2009-01-12T22:02:00.007+01:00

Har precis sett sista delen av Guldbaggegalan och insett ett tragiskt faktum. Jag var inte på bio en enda gång under 2008. Över huvud taget ser jag väldigt sällan på film, trots att vi har alla möjliga filmkanaler här hemma. Igår lyckades jag dock se sista timmen på första filmen om Arn. Den var bra.

Jag skäms nästan att säga det, men de flesta av de filmer som figurerade på tv-galan har gått mig helt förbi. "Maria Larssons eviga ögonblick" blev årets bästa film, Micke Persbrandt fick pris för bästa manliga huvudroll i nämnda film. Hade jag hört talas om den? Nej.

En film som jag dock kände till och är väldigt sugen att se är "Låt den rätte komma in". Egentligen är det inte så mycket själva filmen som drar, utan jag vill mer se hur man lyckats verkliggöra en sådan bisarr historia. I julas köpte jag boken med samma namn, jag ville ha nåt att läsa över helgerna och nappade åt mig en pocket på ICA i Bergby. Jag hade ingen aning om att mitt köp var grundstoryn till en storfilm.

Boken, som är skriven av John Ajvide Lindqvist (fick guldbagge för bästa manuskript), handlar om en svårt mobbad 12-årig pojke och hans vänskap med en lika gammal flicka som flyttar in i lägenheten bredvid. Snart uppenbarar det sig dock att Eli inte är den hon utger sig för. Hon är en han som är vampyr.

Bisarrt? Ja, verkligen. Men samtidigt så suggestivt, spännande och annorlunda. När jag läste boken visste jag inte att den redan filmatiserats, men jag tänkte att det skulle kunna bli en bra film och funderade mycket över hur man skulle kunna lösa vissa skildringar. T ex av när Håkan (i filmen spelad av Per Ragnar) häller saltsyra över sig och fortsätter leva, blir grovt misshandlad men fortsätter pulsera av liv.

Normalt ogillar jag alla former av våld på vita duken, men jag skulle definitivt kunna tänka mig att se filmen på bio bara för att se hur man gjort den scenen. Boken "Låt den rätte komma in" är nåt så annorlunda som en modern vampyrroman i vilken den lilla människans utsatthet och inre styrka kanaliseras.

Var generation har sitt mode

2009-01-11T21:09:00.008+01:00

Det händer då och då (läs: ofta) att jag berättar för mina grabbar hur det var när jag var liten. Vilka kläder man hade, vilken musik som var populär, vad vi brukade göra i familjen och så vidare.

Ikväll tog jag fram fotoalbumet för att leta reda på den här bilden:

Tidigare på dagen hade jag, maken och äldste sonen varit ute på en härlig tur på längdskidorna. Anton tävlar ju för Nordingrå SK och var så sent som i lördags iväg på en batalj. När han tävlar är det slimmad kroppsstrumpa som gäller. Jag vet inte riktigt varför det kom på tal idag, men jag berättade hur tävlingsdräkten såg ut när jag "härjade" i spåren på 70-talet.

Då hade man knäkorta byxor och skidstrumpor som gick upp till knäna. Han höll på att skratta ihjäl sig åt det, så jag lovade att leta rätt på ett foto så att han skulle få fortsätta garva. Nu hade SUIF den goda smaken att låta byxa och strumpor ha samma färg så när Anton väl såg fotot, tyckte han inte det såg så farligt ut.

Jag berättade inte för honom att toppluvan (ett ord han hörde för första gången i somras och nästan dog av skratt åt) hade ett vitt ditsytt band som jag knöt under hakan. Till mitt försvar måste sägas att ALLA hade så (åtminstone i SUIF). Inte heller fick han vetskap om att pappa borrade hål i pjäxans läpp så att de skulle passa in i piggarna som stack upp i bindningen. Dessa två godbitar får bli nästa skidturs uppiggande moment.

Och när han då garvar käken ur led, då ska jag säga:
"HÄNG! Tänk på det min son, hur dina barn kommer att skratta åt dig när de fattar att du gick med kalsongerna medvetet väl synliga ovanför byxorna!"

Det är väl en bra triumf mot en allvetande 13-åring? Fniss...

Uppror mot en bättre värld?

2009-01-08T17:58:00.005+01:00

Tror ni att bilar kan göra myteri? Bestämma sig för att börja kämpa för ett bättre liv? Uträtta något bättre, något högre?

Oavsett vad ni än tror om den saken är jag övertygad. Jag tror med bestämdhet att svaret på frågan är JA! I alla fall tolkar jag de granbäckska fordonens uppförande just nu så.

Jag tror att våra bilar har fattat det här med miljövänligt tänkande och nu vill anamma den idén. Båda två har nämligen beslutat sig för att omvandla sig till elbilar!

Vår förstabil, en tre år gammal Opel Astra, har fått rejäl fnatt. På pin kiv sätter den igång radion själv, hela tiden, så att batteriet drar ur. Just nu njuter den av att laddas upp.
"Härligt med en elsladd i schassit", tänker den, "så här skulle man ha det jämt! Inga avgasångor under skalet mer."

Bil nr 2, vår gamla trotjänare Audin (årsmodell -90) beslutade sig idag för att inte vara sämre än brorsan. Han hade redan visat sin trotsiga sida genom rosta sönder bromsrören så att han inte gick igenom besiktningen. Idag vid ombesiktningen hade den spjuvern hittat på ett nytt spratt genom att låta bensinröret läcka. Den skadan fanns inte för en vecka sedan när mekanikern låg under.
"Om brorsan ska bli en elbil, vill jag också det", gnäller Audin, "bort med all den här äckliga bensinen!".

Suck! Vad ska man göra? Köpa ett nytt batteri och låta Lundgrens i Barsta fixa bensinröret. Men jag tror faktiskt att nästa bil blir en elbil! Eller en elmoppe till sonen.

Utan konsumentsrättsliga regler

2009-01-07T17:44:00.003+01:00

Nån gång ibland snuddar vi väl alla vid frågan "vad skulle jag göra annorlunda om jag fick leva om mitt liv?"

För mig kan då hjärnan skena iväg med idéer som...

då skulle jag aldrig ha utbildat mig till lärare
då skulle jag inte ha köpt ett gammalt hus med så stora renoveringsbehov
då skulle jag ha varit mer lättillgänglig som person
då skulle jag vara smal, inte tycka om godis och aldrig behöva börja om på noll när det gäller konditionen

Men plötsligt drabbas jag av insikten. Livet är HÄR OCH NU! Det är inte som om du köper ett par skor som visar sig vara defekta eller var så behagliga som du först trodde.

Livet har helt enkelt ingen ångerrätt! Det finns ingen möjlighet till öppet köp heller. Och reklammationstiden är ta mig tusan non existing.

Det gäller alltså att leva här och nu. Göra aktiva val och sedan stå för dem. Visst, en del kan bli helt fel, men man lär sig av negativa erfarenheter också. Så mina ovan skrivna punkter blir helt plötsligt:

Jag är så himla glad...

att ha mina studier till grund för vad jag jobbar med idag. Mina språkkunskaper är gedigna och jag har ofta nytta av min pedagogiska bakgrund.
att jag bor i ett hus med själ, hjärta och eget uttryck. Här har bott människor sedan 1860-talet. Jag önskar att väggarna kunde tala!
att jag lättpratad person, som själv väljer hur nära relation jag vill ha med människor. Jag har många bekanta och vänner.
för de motionsrundor jag faktiskt genomför. Det är inte lika tätt mellan dem som för ett år sedan, men de har inte upphört. Godis kommer jag alltid att gilla och vem i hela friden tycker att det är snyggt med en benig 42-åring?

Med andra ord - jag lever i mångt och mycket mitt liv precis som jag vill ha det!

En läsares önskemål

2009-01-06T23:10:00.002+01:00

Ikväll fick jag med anledning av mitt tidigare inlägg ett mejl från en läsare, eller jag vill hellre kalla det en god vän. Hon skriver:

Hej du.

Beträffande din blogg i dag, så får jag kalla kårar.
Line Dance, må va’ kul och chict, men snälla du NEJ!!!!!

Du som är så skarpynt, djupsinnig och inte så lite fräck - ironisk, (fast du inte vill kännas vid den egenskapen)
Jag vet att du har en mer skärpa i din människosyn än de flesta, fast du helst vill vara godhjärtad och förstående.
Anyway, det här är inte din blogg och jag tror du förstår vad jag menar fast du inte vill.
SÅ
Kan inte du blogga lite om relationer mellan människor.
Jag menar olika vänskapsförhållanden, äktenskap, barn, bekanta.
Hur beter vi oss och vad är egentligen vi som personer, hur mycket är uppfostran och vem är sann?????
Som Magnus Uggla sjunger: Vem kan man lita på.........
Vad är äkta känslor i olika relationer?, Vad är borden? Och när är man ärlig? När man säger sanningen till varje pris?, eller när man låter takt och ton inför individen råda?
Även om det inte är vad man tycker.
Hur funkar det egentligen.???
Gillar det här, och har ett rätt klart tycke själv, men skulle gärna läsa och fundera igenom dina tankar.

Till min vän och alla er andra - jag lovar att jag inte ska börja blogga om line dance. Kommer inte på fråga. Det infallet var mest ett uttryck av den ovan beskrivna ironin. Men kanske ska jag skriva lite om mänskliga relationer, det är en bra idé. Kanske ska jag tordas beröra min irriation över att så många människor är så ombytliga. Ena sekunden är de väldigt trevliga, nästa är det som om man inte existerar. Jag skulle också kunna skriva om hur det är att bo i glesbygd, fördelar och nackdelar.

Men det får bli en annan gång. Just nu är det sängen som väntar. Men tills vi hörs igen - vad vill DU att jag ska skriva om? Vad är intressant att läsa och varför besöker du min blogg?

Vet inte vad jag vill

2009-01-05T22:22:00.002+01:00

Varför har jag en blogg egentligen? Det undrar jag mycket över nu.

Jag har kikat runt lite på olika bloggar som kvinnor driver och slås av hur många välskrivna och vackra webbdagböcker som finns. Mode, matlagning och heminredning tycks vara det absolut största intresset bland kvinnor i min ålder.

Min egen blogg spretar både hit och dit. Jag har inget syfte eller något budskap jag vill sprida, utan en snabb kik på mina inlägg under dessa två år ger sken av en brokig person. Varför lägger jag då ut tankar och funderingar på nätet? Jag vet faktiskt inte. Fast jo, innerst inne är jag nog en individ som gillar att synas. Kanske inte att synas så mycket personligen, som att folk ska tycka att jag är duktig och gör bra prestationer. Jag börjar dock känna mig lite trött och skulle vilja utvecklas, gå ett steg till.

Kanske måste jag skaffa mig en hobby? Börja dansa line dancing och skriva om varje "stomp" i bloggen samt fota vackra cowboyboots? Hmmmm, jag vet inte... Fram till dess att jag blir stor och vet vad jag vill med mitt liv, får ni nog lov att hålla till godo med mina spretiga funderingar. Kanske kan de roa och väcka tankar hos några av er.

Åter till vardagen!

2009-01-05T07:31:00.002+01:00

Så var glada julen slut, slut, slut... och vardagen börjar åter. Första "riktiga" arbetsdagen på länge. Fast det är ju en sanning med modifikation. När man som jag har kontoret på hemmaplan är man aldrig riktigt ledig. Jo, den vecka jag spenderade hos släktingarna i Axmar och Hamrångebygden gick i lättjans och slöhetens tecken. Det var r i k t i g t skönt och välbehövligt. Med laddade batterier kunde jag därmed ta mig an arbetsuppgifterna med mungiporna uppåt.

Det fortsätter jag nu med. Är mycket förväntansfull över vad år 2009 ska föra med sig. Har på känn att det ska bli ett höjdarår!

Så vad väntar vi på? Nu kör vi!

Julledighet

2008-12-21T22:16:00.008+01:00

Nu, kära läsare, tar jag julledigt. Imorgon åker jag och familjen söderut till resten av familjen Granbäck för att fira jul. Det ska bli underbart skönt att bara vara. Jag kommer att tillbringa veckan och början av nästa i Gästrikland, så det blir nog inte så många uppdateringar. Men om jag orkar och hinner med kanske jag skriver något litet.

Jag önskar er alla en riktigt härlig julhelg!

Kan du lösa denna gåta?

2008-12-21T08:46:00.003+01:00

Du sitter bakom ratten i en bil och håller konstant hastighet.
På din vänstra sida har du en avgrund, på din högra sida har du en brandbil, och den håller samma hastighet som du.
Framför dig springer en gris, som är större än din bil.
En helikopter förföljer dig i markhöjd bakom bilen.
Både helikoptern och grisen håller samma hastighet som du.

Hur ska du göra för att kunna stanna?

Svaret hittar du HÄR!

Vardags- och helgdagsstress

2008-12-20T08:16:00.006+01:00

Hej på er alla!

Hur har ni det där ute i julstressen? Klarar ni av alla måsten och borden?

Själv känner jag mig jagad till tusen. Både jobbet och den privata situationen har lite för mycket innehåll just nu. Det känns som om jag håller på att gå i bitar för att hinna med allt. När jag skriver det här (08.18) har jag faktiskt redan jobbat i två timmar. Och det är lördag!

Nu ska jag ta en snabbdusch och sedan ta itu med de privata måstena. Det är ju hemskt egentligen - mina syskon och deras familjer ska komma på besök och det är ju egentligen BARA ROLIGT!

Men ni vet, jag måste dammsuga och torka golvet, baka två goda kakor, slå in deras julklappar (eftersom vi inte kommer att fira jul ihop i år) och lite annat smått och gott. Borde nog byta vatten i akvariet också.

Imorgon ska vi ta fram julgranen och jag vill åka till pappa och farmor för att önska god jul. Samt att jag har bjudit hem oss till våra grannar på julfika. Och så ska vi packa för att åka till Stefans släktingar på måndag. Då behöver man väl tvätta också?

Suck! Vem har sagt att julen ska vara fridfull?

Jag tror jag ska lyda min goda vän Ann Järneströms råd (http://www.annjarnestrom.blogspot.com/). Hon skriver om ett så bra talesätt hon hittat i en bok av Lennart Hellsing. Det lyder:

"Har din matta ett hål, sätt dig på det."

Japp, så gör jag! Nu blir den en skön, varm dusch. Sen får vi se vad jag hinner med. Det är ju i alla fall mörkt när våra gäster kommer i eftermiddag, behövs nog ingen golvfejning!

En krympande värld

2008-12-18T11:54:00.006+01:00

Tänk så världen har krympt de senaste 10-15 åren. När jag under 1986-2000 studerade engelska och tyska vid universitet hade nästan ingen dator. Det fanns en datasal på Humanisthuset och man kunde hyra plats där för att skriva. Men det var det få som gjorde. Mina båda C-uppsatser är skrivna först för hand och sedan nedknackade på en manuell skrivmaskin. Mina källor kom enbart av andra skrifter, att gå ut på nätet för att leta fakta fanns inte i sinnesvärlden. Internet som fenomen var åtminstone för mig tämligen obekant, för att inte säga helt.

För tillfället är jag fullt sysselsatt med att uppdatera en stugbroschyr. Det handlar om ett 90-tal privata stugor och cirka 50 övriga boende. Varje enhet har en kort beskriven text på svenska, engelska och tyska.

Vad heter då "inglasad veranda" på tyska? Eller hur uttrycker man "timrad stuga i två plan"? Och heter det Aussicht auf etwas eller är det prepositionen über som gäller? Verbet begleiten åtföljs det av ackusativ eller dativ?

Lexikon, grammatikor och uppslagsböcker över idiomatiska uttryck är mina bästa vänner, men jag har också hittat en otrolig stöttepelare i Internet. Genom att använda brittiska och tyska Google hittar man för det mesta svaret på spörsmålen.

Väldigt bra! Tänk om vi hade haft samma möjligheter till nya kunskapskällor under min skoltid! Jag märker ju på mina söner att de är tusen gånger bättre på språk än jag var i samma ålder som de är nu. Och då var jag inte direkt dålig... Men för Anton och Gustaf är språk något naturligt och de tillskansar sig kunskaper egentligen utan att de reflekterar över det. Språkinlärning underlättas alltså av den allt krympande världen. Jag önskar bara att skolan som lärande instans vore bättre på att fånga upp detta faktum.

(Måste också tillägga att jag i jakten på det tyska uttrycket för inglasad veranda kammade noll via Google. Därför ringde jag en bekant som för drygt två år sedan flyttade från Tyskland till Nordingrå. Hon hade också svårt att hitta orden, eftersom det i Tyskland inte är vanligt med "pensionärskuvöser". Med gemensamma krafter kom vi dock fram till att "verglaste Terrasse" är det korrekta uttrycket. Summan av kardemumman: Personliga kontakter är aldrig att förakta!!!)

Vem sa att killar har dålig koordination?

2008-12-16T21:52:00.005+01:00

När jag pluggade på universitet var jag en regelbunden gäst på gymnastikpassen hos IKSU (tror det betyder IdrottsKlubben Studenterna Umeå). Oftast cyklade jag till stora sporthallen, men ibland hände det att jag och de övriga tjejerna i korridoren brände fett på hemmaplan, dvs i Mariehemsskolans gympasal.

Vid ett tillfälle hängde killarna på. Och jäklar, så svårt det var att hålla sig för skratt! Tror knappast att jag lyckades med det. Grabbarna bekräftade verkligen myten om den stele, non-koordinatiske mannen. Stefan var en av dem och jag kan säga att det var INTE då jag blev kär i honom! Fast kul hade vi! Både under passet och efter.

Här har jag dock hittat en video som gör att mina fördomar om orörliga män kommer på skam. Å det allra gruvligaste. Undrar hur länge de har måst öva för att få till det här (kolla på hela videon):

Avundsvärd talang

2008-12-16T06:28:00.013+01:00

Det finns saker som jag önskar att jag vore duktig på. En av dem är att teckna. Tänk en sådan gåva det vore att kunna uttrycka sig i bild, att skapa djup och känsla.

Häromveckan fick jag ett mejl innehållande bilder signerade en verklig mästare på tredimensionalism. Julian Beever skapar med sina kritamålningar en illusion av att allt är verkligt, förutsatt att man tittar från rätt vinkel. Egentligen ligger målningarna där platt på marken.

Jag tycker det är helt fantastiskt! Vad tycker ni?

Svårt att förstå att den lilla killen står på marken.

Nu kommer jag och tar dig!

Tänk att kunna glädja människor med sin konst!

Folk undviker faktiskt "hålet"!

Allt är fejk, till och med vattnet.

Duktig att klättra?

Självporträtt av Julian Beever.

Fototriss - rund

2008-12-14T16:55:00.010+01:00

Veckans utmaning i Fototriss är: Naturligt runda former.

Andra bidrag hittar ni HÄR.

Ljusets lek i kameralinsen ger en vanlig gatlampa magisk aura.

Appearances might be deceptive...

En av många runda stenar vid klapperstensfältet på vackra Rotsidan i Nordingrå. Formad genom årtusenden av svallvågor.

Än en gång rörd till tårar

2008-12-13T09:49:00.007+01:00

Ju äldre jag blir, desto lättare rörs jag till tårar. Något som alltid får det att stockas i halsen på mig är när barnen uppträder och visar upp sina kunskaper. Det behöver inte nödvändigtvis vara mina egna barn, jag känner samma stolthet över andras telningar också.

Igårkväll höll Nordingråskolan sitt traditionsenliga luciafirande i kyrkan. Förutom luciatåget, som i år bestod av klass 6 förstärkta av 5:an, gav kulturskolans elever prov på sina färdigheter. Det var sång, musik och dans. Förstklassig, tycker jag så klart.

Jag sitter där i bänken och är så stolt över alla duktiga Nordingråbarn att jag kan spricka! De är så fina och jag känner en enorm tacksamhet över våra duktiga lärare som trollar fram glädje hos barnen.

Min son Gustaf har spelat blockflöjt i en termin och jag kan ärligt säga att han är jätteduktig. Det påstår jag inte bara för att jag är mamma, utan jag märker att han har ett musikaliskt öra och lätt för att snappa upp melodier. Noterna är inga problem, de fixade han med en gång.

Gustaf fick äran att inleda Jingle Bells genom att spela de första två raderna alldeles själv. Han var mycket glad när han blev tillfrågad, men ju närmare uppspelningen kom desto mer tveksam blev han. När han igår kom hem från skolan var han lite irriterad och uttryckte: "Jag har inte helg än. Det blir inte helg förrän det är över i kyrkan."

Jag förstod att han var nervös och att han faktiskt ångrat att han tackade ja till solostycket. Därför var det så skönt när Gustaf sekunderna innan firandet började, kom till oss i kyrkbänken och sa: "Nu vet jag hur man ska göra. Det är bara att tänka bort publiken och spela."

Och Gustaf spelade. Prickfritt. Och mammas hjärta smälte.

Än en gång.

Blockflöjtsgänget med sin lärare Kattis.

Gustaf och bästa kompisen Hampus.

Klass 5 och 6 skötte sig med den äran.

Att våga sin dröm

2008-12-11T18:46:00.004+01:00

Att forma sitt eget liv. Ta kommandot över tillvaron. Realisera sin dröm.

Helt enkelt - se till att man mår bra!

I min bekantskapskrets finns två systrar. De är ungefär lika gamla som jag, har barn i samma åldrar som mina och bor i grannbyn. Dessa systrar är fantastiska på det sättet att de alltid är sig själva. De har ett smittande glatt sätt och man inte undgå att själv bli skrattig i deras närvaro.

Vad beror detta på? Ja, jag vet egentligen inte, men jag tror en bidragande orsak är att de vågat göra det jag skrev inledningsvis. De lever helt enkelt sina liv på det sätt de själva önskar. Modet de visade när de kastade tidigare yrkesroller och karriärer åt sidan för att ta över sin fars jordbruk är imponerande. Jag vet att de under flera år förberedde sig för att bli "bondmoror", gick kurser och gjorde annat för att sätta sig in i vad som krävs för att driva ett lantbruk.

Den senaste tiden har mina bekanta fått mycket uppmärksamhet i media. Dels har man kunnat läsa om dem i tidskriften Amelia, dels har de varit gäster i Mittnytts Eftersnack. Nu finns de även med som kandidater i Mittnytts stora omröstning om "Årets Mittnyttsbo 2008".

Direktlänk till omröstningen finns HÄR!

Jag uppmanar er alla att rösta på Marie och Veronica. Dels för att de är så himla trevliga, dels för att de är ett föredöme för alla som drömmer om att göra något mer av sitt liv. Det handlar "bara" om att våga tro på sig själv och sin egen inneboende kapacitet!

Vem som vinner avslöjas den 17:e december i Mittnytts Eftersnack, SVT2 kl. 22.30.