Jag har länge funderat över om det inte skulle finnas en möjlighet att integrera en blogg här på min egen hemsida. Den här bloggen ligger som en egen enhet som jag länkat till. Det har fungerat bra, men jag har ändå stört mig på att leda bort er besökare från själva hemsidan. Jag märker ju att de flesta bloggläsarna går direkt till bloggen utan att besöka hemsidan.
Nu är detta fixat! Jag flyttar därmed mitt bloggande till min egen hemsida. Hoppas att du kommer på besök! Jag lovar att bjuda på godsaker!
www.ordpilot.se
21 april, 2009
20 april, 2009
Nya svåra utmaningar
Jag gillar att mitt yrke ständigt sätter mig på prov. Det är mest hemsidessnickerierna som tar mycket av min intelligens i anspråk. Jag är ju inte någon 25-årig man som suttit framför "datan" sedan koltåren och sedan utbildat sig till webdesigner.
Nej, jag är ju en medelålders tonårsmorsa som gett sig på det här på senare år. Av naturliga skäl är det massor jag inte kan. Men mina kunder vill naturligtvis ha alla möjliga och omöjliga funktioner och då är det bara att ta fan i båten och försöka lösa problemen.
Hittills har jag lyckats med allt jag tagit mig för! Säger jag stolt!
Nu har jag dock två nya delikata beställningar till två olika hemsidor på mitt bord och jag börjar ärligt talat känna mig lite trött. Skulle gärna göra nåt jobb som jag kunde utföra med förbundna ögon och sjunga trallalalaaa samtidigt (nä, inte tingeling-tingeling, den fastnar så lätt på hjärnan).
Men så är inte fallet. Håller också på att avsluta en broschyr om kisaskesaneringen på Svanö och borde börja med en folder om turismen i Kramfors. Sedan ligger ett nyhetsbrev och väntar. Plus att jag på fredag ska åka till Ljungaverk för att dokumentera Länsförsäkringars Västernorrlandsdag.
Kul att ha mycket att göra, men jag tror jag ska ta en nypa luft nu för att hitta inspiration. Solen strålar som besatt och jag är mosig i skallen.
Tjingeling!
Nej, jag är ju en medelålders tonårsmorsa som gett sig på det här på senare år. Av naturliga skäl är det massor jag inte kan. Men mina kunder vill naturligtvis ha alla möjliga och omöjliga funktioner och då är det bara att ta fan i båten och försöka lösa problemen.
Hittills har jag lyckats med allt jag tagit mig för! Säger jag stolt!
Nu har jag dock två nya delikata beställningar till två olika hemsidor på mitt bord och jag börjar ärligt talat känna mig lite trött. Skulle gärna göra nåt jobb som jag kunde utföra med förbundna ögon och sjunga trallalalaaa samtidigt (nä, inte tingeling-tingeling, den fastnar så lätt på hjärnan).
Men så är inte fallet. Håller också på att avsluta en broschyr om kisaskesaneringen på Svanö och borde börja med en folder om turismen i Kramfors. Sedan ligger ett nyhetsbrev och väntar. Plus att jag på fredag ska åka till Ljungaverk för att dokumentera Länsförsäkringars Västernorrlandsdag.
Kul att ha mycket att göra, men jag tror jag ska ta en nypa luft nu för att hitta inspiration. Solen strålar som besatt och jag är mosig i skallen.
Tjingeling!
17 april, 2009
Vems tankar tänker jag?
Tror du att det finns någonting du gör som är av egen fri vilja?
Tror du att du agerar utan att någon styrt dig?
Tror du att du tänkt en enda tanke som inte någon annan redan tänkt?
Själv är jag tveksam. Jag menar, om jag helt plötsligt känner för att baka kanelbullar, varifrån kommer den tanken? Varifrån har jag fått suget av en varm, sötsmakande bulle? Kanske är det så att jag sett goda bakverk i en affär. Kanske har jag läst en artikel i en tidning sponsrad av en mejeriproducent eller mjölfabrikant.
När ett nytt mode kommer förfasas man först över de grälla färgerna, de fula linjerna, de hemska klackarna. Efter några månader har smaken dock svängt och man tycker helt plötsligt att det fasansfulla är jättesnyggt och åtråvärt.
Eller det här med resor. Helt plötsligt åker "alla" i min omgivning till Egypten. Hur kan "alla" helt plötsligt känna ett sug efter just det landet?
Naturligtvis blir vi påverkade. Reklam, PR, lobbying, min vän Anns skulle säga kommunikation och retorik. Till nytta eller rent av skadligt? Jag vet inte. Jag vet bara att jag störs av att inte veta vad som är MINA tankar. Jag irriteras över att "gå på" saker och ting.
I vår familj försöker vi att köpa så mycket ekologiska matvaror som möjligt. Det har hela tiden känts rätt och sunt att leva så naturligt som möjligt, vi är ganska miljömedvetna. Nu har dock nya åsikter kring ekologisk mat kommit fram. Vid ekologiskt lantbruk blir skördarna mindre och jordens yta räcker inte till att odla ekologiskt för alla. Ekologisk mathållning är därför inte en långsiktigt hållbar global lösning. Det finns inte heller något som säger att en ekologiskt odlad morot är mera näringsriktig eller godare än en som odlats på gängse viset.
På SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) är en grupp professorer och forskare motståndare till satsningarna på ekologisk odling. Enligt dem finns det inga studier som visar att ekologisk odling på något sätt är bättre en konventionell odling. De hävdar att det svenska lantbruket är så välutvecklat att det inte är någon fara för vare sig vår hälsa eller miljön. Till exempel ska de bekämpningsmedel som används inte ge några medicinska effekter hos oss konsumenter. Detta skriver DN den 11 april i år.
OK. Nu blir det krasch i min hjärna. För mig känns småskalighet och samklang med naturen som en bra lösning. Att nu få mothugg på dessa tankar är tufft. Fast samtidigt utmanande.
Varför har jag gått omkring och tänkt att ekomat är så mycket bättre? Vem har planterat den tron hos mig? Och vilka krafter är det som helt plötsligt väljer att låta motståndarsidan komma så starkt till tals? Media naturligtvis, men vem har förmått media att ta upp saken?
Ja du, så här kan man fundera i all oändlighet. Jag har dock saken klar för mig.
Det finns inte en enda tanke i mitt huvud som inte tänkts förut.
Tror du att du agerar utan att någon styrt dig?
Tror du att du tänkt en enda tanke som inte någon annan redan tänkt?
Själv är jag tveksam. Jag menar, om jag helt plötsligt känner för att baka kanelbullar, varifrån kommer den tanken? Varifrån har jag fått suget av en varm, sötsmakande bulle? Kanske är det så att jag sett goda bakverk i en affär. Kanske har jag läst en artikel i en tidning sponsrad av en mejeriproducent eller mjölfabrikant.
När ett nytt mode kommer förfasas man först över de grälla färgerna, de fula linjerna, de hemska klackarna. Efter några månader har smaken dock svängt och man tycker helt plötsligt att det fasansfulla är jättesnyggt och åtråvärt.
Eller det här med resor. Helt plötsligt åker "alla" i min omgivning till Egypten. Hur kan "alla" helt plötsligt känna ett sug efter just det landet?
Naturligtvis blir vi påverkade. Reklam, PR, lobbying, min vän Anns skulle säga kommunikation och retorik. Till nytta eller rent av skadligt? Jag vet inte. Jag vet bara att jag störs av att inte veta vad som är MINA tankar. Jag irriteras över att "gå på" saker och ting.
I vår familj försöker vi att köpa så mycket ekologiska matvaror som möjligt. Det har hela tiden känts rätt och sunt att leva så naturligt som möjligt, vi är ganska miljömedvetna. Nu har dock nya åsikter kring ekologisk mat kommit fram. Vid ekologiskt lantbruk blir skördarna mindre och jordens yta räcker inte till att odla ekologiskt för alla. Ekologisk mathållning är därför inte en långsiktigt hållbar global lösning. Det finns inte heller något som säger att en ekologiskt odlad morot är mera näringsriktig eller godare än en som odlats på gängse viset.
På SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) är en grupp professorer och forskare motståndare till satsningarna på ekologisk odling. Enligt dem finns det inga studier som visar att ekologisk odling på något sätt är bättre en konventionell odling. De hävdar att det svenska lantbruket är så välutvecklat att det inte är någon fara för vare sig vår hälsa eller miljön. Till exempel ska de bekämpningsmedel som används inte ge några medicinska effekter hos oss konsumenter. Detta skriver DN den 11 april i år.
OK. Nu blir det krasch i min hjärna. För mig känns småskalighet och samklang med naturen som en bra lösning. Att nu få mothugg på dessa tankar är tufft. Fast samtidigt utmanande.
Varför har jag gått omkring och tänkt att ekomat är så mycket bättre? Vem har planterat den tron hos mig? Och vilka krafter är det som helt plötsligt väljer att låta motståndarsidan komma så starkt till tals? Media naturligtvis, men vem har förmått media att ta upp saken?
Ja du, så här kan man fundera i all oändlighet. Jag har dock saken klar för mig.
Det finns inte en enda tanke i mitt huvud som inte tänkts förut.
16 april, 2009
Viktigast i livet
Jag är usel på reklam, zappar nästan alltid över på nån annan kanal. Så denna grej hade jag faktiskt missat. Hittade den på min systerdotters blogg och snodde den rakt av...
Filmen spinner på det här med våra bilder av vad som är förväntat och oförväntat beteende hos män och kvinnor. Jag skrattade faktiskt högt!
Filmen spinner på det här med våra bilder av vad som är förväntat och oförväntat beteende hos män och kvinnor. Jag skrattade faktiskt högt!
15 april, 2009
Författartankar
Aaahhh, så var det tangentbordsdags igen. Vad ska jag hitta på för fyndigt att skriva om idag? Hmmm, vet inte riktigt än, så jag låter tankarna löpa lite hit och dit så får vi se vart de för oss. Hänger du med?
På tal om tankar så såg jag en intervju med den amerikanska författarinnan Joyce Carol Oates på kulturprogrammet Babel idag. Hon sa att man aldrig kan bli författare om man inte ger sig tid att tänka. Hon reflekterade också över att människor idag alltid är så upptagna och stressade. När vi ska göra något för att koppla av, till exempel promenera, väljer många att plugga in hörlurarna i mp3:n.
Oj, vad jag kände mig träffad. Har faktiskt tänkt på det där själv. Jag jobbar hela dagarna i ett kreativt och fantastiskt yrke som kräver en hel del tankemöda. Men tankarna är fokuserade på mina uppdrag och lämnar inte utrymme för särskilt många egna kringelkrokar. När jag sedan ger mig ut och joggar eller promenerar lyssnar jag nästan alltid på olika intressanta radioprogram som jag plockat hem från sr.se. Jag är på intet sätt missnöjd - jag utvecklas hela tiden i mitt yrke och jag lär mig fantastiskt mycket genom att lyssna på P1 och läsa DN.
MEN jag tycker att jag behandlar min egen fantasi styvmoderligt. Innerst inne finns en dröm hos mig att skriva en bok. Tyvärr finns aldrig tiden att skriva för egen del. Jag lägger så mycket tid och kraft på att uppfylla andras önskemål att jag inte har energi till mina egna.
Kvinnan med de ljusblå mandelskorporna, vem är hon egentligen?
Orsaken till att jag såg intervjun med Joyce Carol Oates är att jag och några till har bildat en läsecirkel. Vår första bok är Mörkt Vatten av nämnda författare. Ingen av oss hade läst något av Oates förut och när vi funderade över startroman blev hon vårt val. Det ska bli spännande att se hur hon skriver, hon har ju figurerat många gånger i försnacket till Nobelprisutnämningen.
Själv tycker jag det ska bli kalas att få en chans att diskutera böcker och dela läsupplevelser med fyra andra kvinnor. Vi ska träffas hemma hos varandra (hos mig första gången), fika gott, prata och skratta. Jag lovar att du ska få veta mer när vi haft vår första träff!
Si så där ja, nu har texten runnit iväg och blivit ganska lång. Jag hoppas att du har orkat läsa ända hit. Om ja, så önskar jag dig en riktigt god natt! Nu blir det sussa för mig!
På tal om tankar så såg jag en intervju med den amerikanska författarinnan Joyce Carol Oates på kulturprogrammet Babel idag. Hon sa att man aldrig kan bli författare om man inte ger sig tid att tänka. Hon reflekterade också över att människor idag alltid är så upptagna och stressade. När vi ska göra något för att koppla av, till exempel promenera, väljer många att plugga in hörlurarna i mp3:n.
Oj, vad jag kände mig träffad. Har faktiskt tänkt på det där själv. Jag jobbar hela dagarna i ett kreativt och fantastiskt yrke som kräver en hel del tankemöda. Men tankarna är fokuserade på mina uppdrag och lämnar inte utrymme för särskilt många egna kringelkrokar. När jag sedan ger mig ut och joggar eller promenerar lyssnar jag nästan alltid på olika intressanta radioprogram som jag plockat hem från sr.se. Jag är på intet sätt missnöjd - jag utvecklas hela tiden i mitt yrke och jag lär mig fantastiskt mycket genom att lyssna på P1 och läsa DN.
MEN jag tycker att jag behandlar min egen fantasi styvmoderligt. Innerst inne finns en dröm hos mig att skriva en bok. Tyvärr finns aldrig tiden att skriva för egen del. Jag lägger så mycket tid och kraft på att uppfylla andras önskemål att jag inte har energi till mina egna.
Kvinnan med de ljusblå mandelskorporna, vem är hon egentligen?
Orsaken till att jag såg intervjun med Joyce Carol Oates är att jag och några till har bildat en läsecirkel. Vår första bok är Mörkt Vatten av nämnda författare. Ingen av oss hade läst något av Oates förut och när vi funderade över startroman blev hon vårt val. Det ska bli spännande att se hur hon skriver, hon har ju figurerat många gånger i försnacket till Nobelprisutnämningen.
Själv tycker jag det ska bli kalas att få en chans att diskutera böcker och dela läsupplevelser med fyra andra kvinnor. Vi ska träffas hemma hos varandra (hos mig första gången), fika gott, prata och skratta. Jag lovar att du ska få veta mer när vi haft vår första träff!
Si så där ja, nu har texten runnit iväg och blivit ganska lång. Jag hoppas att du har orkat läsa ända hit. Om ja, så önskar jag dig en riktigt god natt! Nu blir det sussa för mig!
14 april, 2009
Golf för hela slanten
Så har jag äran att släppa ytterligare en hemsida! Den här gången är min uppdragsgivare Norrfällsvikens Golfklubb.
http://www.norrfallsvikensgk.com/
http://www.norrfallsvikensgk.com/
13 april, 2009
Vänner i vått och torrt
Det är måndagkväll och en lång påskhelg är över. Imorgon börjar allvaret för många, tillbaka till grottekvarnen liksom...
Men inte för mig! Barnen har påsklov och jag har förmånen att kunna lägga upp mina arbetsdagar som jag vill. Imorgon styr jag och yngste sonen samt några vänner till oss kosan mot Helgum där vi ska hälsa på familjen Sidbäck. Sidbäcks bodde några år i Nordingrå och Gustaf hann bli god vän med Kimmo. De gick båda på Järnstagårdens dagis och fritids. Tillsammans med Hampus bildade de en oskiljbar trojka som höll ihop i vått och torrt. Naturligtvis var det väldigt sorgligt när de flyttade och Gustaf räknar fortfarande Kimmo som en av sina bästa vänner.
Vi mammor beslutade dock att se till att våra söner behöll kontakten och försöker träffas någon gång då och då när det är lov. På tal om lov, bilden nedan är tagen vid Kimmos sista skolavslutning på Nordingråskolan år 2006.
Men inte för mig! Barnen har påsklov och jag har förmånen att kunna lägga upp mina arbetsdagar som jag vill. Imorgon styr jag och yngste sonen samt några vänner till oss kosan mot Helgum där vi ska hälsa på familjen Sidbäck. Sidbäcks bodde några år i Nordingrå och Gustaf hann bli god vän med Kimmo. De gick båda på Järnstagårdens dagis och fritids. Tillsammans med Hampus bildade de en oskiljbar trojka som höll ihop i vått och torrt. Naturligtvis var det väldigt sorgligt när de flyttade och Gustaf räknar fortfarande Kimmo som en av sina bästa vänner.
Vi mammor beslutade dock att se till att våra söner behöll kontakten och försöker träffas någon gång då och då när det är lov. På tal om lov, bilden nedan är tagen vid Kimmos sista skolavslutning på Nordingråskolan år 2006.
09 april, 2009
Växtkraft och Glad Påsk!
Jag lovade er igår ett bevis på växtkraft. Så här ser det ut i tageteslådan nu. Om man hade suttit och tittat på odlingen hela tiden, borde man ha kunnat se dem krypa upp en efter en, millimeter för millimeter. Troligtvis kommer det att komma fram ännu fler plantor än de som hittills sett dagens ljus.
Även i en del av de andra odlingslådorna finns det nu små "groddar". Lejongap, Atlasblomma, Malva, Dahlia, Pysslingkrage och California Poppies. De sistnämnda ska jag berätta mer om en annan gång.
En annan växt som gläder mig just nu är en Amaryllis. Jag har tre lökar som alla säkert är 10 år gamla. De brukar troget blomma en gång om året. Den ena har precis blommat med tre vackra klockor. Den ni ser nedan pryder i denna stund sin plats på fönsterbrädan med fyra stora klockor och ytterligare en knopp som bara väntar på att få krypa upp och brista ut i rosenrött gapskratt.
Även i en del av de andra odlingslådorna finns det nu små "groddar". Lejongap, Atlasblomma, Malva, Dahlia, Pysslingkrage och California Poppies. De sistnämnda ska jag berätta mer om en annan gång.
En annan växt som gläder mig just nu är en Amaryllis. Jag har tre lökar som alla säkert är 10 år gamla. De brukar troget blomma en gång om året. Den ena har precis blommat med tre vackra klockor. Den ni ser nedan pryder i denna stund sin plats på fönsterbrädan med fyra stora klockor och ytterligare en knopp som bara väntar på att få krypa upp och brista ut i rosenrött gapskratt.
Till sist vill jag önskar er alla en riktigt GLAD PÅSK!
08 april, 2009
Nu är det på gång!
Nästan exakt tre dagar tog det för den första blomsorten (tagetes vinner alltid) att titta upp. Nu kommer det att gå med en rasande fart. Jag ska visa er imorgon vilken växtkraft som finns.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)